Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m., Islöds m., bås n. (af binda), Got. anst, Isl. åst*),
kärlek, hvilkets n återfinnes uti unna (Isl. unna, pres.
ann), gunst, D. ynde; Got., Fornhögt. funs, Isl., A. Sax.
fue, begärlig, (fram-)fus, hvaraf Adal-funs, Alfons och Isl.
Vig-fus, m. fl. andra af samma slag. Då nu detta an,
som sagdt är, icke kan vara något annat än prep. a, men
det faller sig svårt att antaga det qvarsittande n .såsom
grundadt på något då ännu lefvande bruk af denna eljest utaf all
Nordisk tunga för så länge sedan bortkastade slutkonsonant,
:så vore det kanske det säkraste att Antaga detta n ditkommét
såsom en missristning, och att således helt enkelt förbigå
eller utesluta det. Det är likväl en hufvudregel vid all
skrifttolkning att fara varligt med den skrifna bokstafven, att
icke tanklöst utmönstra något, som kan hafva skäl för sig.
Jag tror också, att detta n på den tiden, d. v. s. vid eltør
något efter kristendomens första predikande för Svearne,
kan hafva lefvat på folkets läppar, om det också då höll på
att bortglömmas. Mitt skäl är, att våra äldsta skrifter, såväl
runstenar som landskapslagar, stundom här och der visa oss
fornbruk af så hög ålder , att vi skulle hafva 6vårt att
antaga dem såsom grundade på verkliga förhållanden, om de
icke stöddes af så mycken sannolikhet,. att vi omöjligen
kunna förkasta dem. Jag vill bara exempelvis påminna om
dea svaga feminin-deklinationens genltiv-ändelse ur, hvilken
är den regelmässiga i Gutniskan (Forn-Gotländsk.än) och der
tyckes hafva gällt ända ued i 15:de århundradet. Man finner
nämnligen städse i Guta-lag dessa gen. sing. hristnur,
kun-wry star-^pufur m. fl., der Fornnordiska språket föröfrigt
icke vet af någon annån form än Icirkiu, konu, star-pufu;
ja, äfven å eri Goti« runsten, L. 2012, läses: peta ier vitni
kirkiur presta ok sokna manna etc. Denna inskrift är trol. ej
äldre än år 1400, kanske vida yngre a). Men denna urål-
*) Härutaf bar den äldre Svenska vitterheten bildat 9in Astrild
— en riktig vildskifting! — på samma gång som hon
förvandlade Jupiter till en vildgalt: Jofur. Jf. min öfvers. af Yngl.
Sagan, s. 15.
*) Ja, denna ändelse på -ur lefver ännu i denna stund på Gotland
i vissa sammansättningar, t. ex. krakur-ägg, kråk-ägg, Isl. b’äku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
