Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utom de runmynder, som det icke lyckats mig att läsa
(se ofvan s. 100) och som derföre på figuren endast blifvit
antydda med prickar* tyckes hela runstenen nu vara lika
välbehållen, som när han afritades första gången. Inskriften
har icke lidit något annat men, än att en liten flaga blifvit
afslagen på ett ställe, hvarvid den öfre hälften af de 2
myn-derna I och % uti orden l^hRM ♦JRI gått förlorade; men
då tillräckligt ännu finnes qvar af den senare, så att man
tydligen ser, att det skall vara ett så kan intet tvifvel
uppstå om den äldre läsningens riktighet.
Uppmärksamheten har ofvanföre (s. 109 i noten 1)
blifvit fäst deruppå, att ganska många runinskrifter, särdeles’
inom det gamla Svithjod, befinnas affattade på vers, oftast i
fornyrdalag. Detta antogs redan utgöra ett temmeligen säkert
bevis för, att skaldskap i fornnordisk anda och form en gång
varit både känd och öfvad öfver hela Norden, äfven om icke
ipånga andra vigtiga grunder också dessutom talade för, att
öfverensstämmelse äfven i detta afseende, likasom i så många
andra, har funnits inom den nu tresplittrade Nordiska
folkstammen. Hafva likväl skiljaktigheter af någon betydenhet’
mellan Nordens folk eller stammar verkligen funnits i
fordom timma, så böra de visserligen hvarken fördöljas eller
förnekas; men lika litet böra då äfven, å andra sidan,
likheter och öfverensstämmelser skymmas eller bortförklaras.
Mycket ankommer också vid sådana undersökningar på den
hog och den goda vilja, hvartned de anställas; ty mången
forskare finner, hvad han vill finna, mången annan ser icke,
hvad han icke vill se. Det kan måhända också just derföre
hafva lyckats en och annan att uppleta en del olikheter
mellan de forntida Nordiska folken och språken, att hans
förkärlek, honom omedvetet, fört honom i denna riktning.
Jag bekänner deremot uppriktigt, att jag betraktar saken
utur en annan synpunkt. Ty ehuru jag redligen bemödar
mig om att se allt fördomsfritt, så nekar jag dock icke till,
att jag känner ett mycket större nöje, när jag finner bevis
för den Nordiska stammens enhet, än när skäl för motsatsen
tränga sig på mig* Såsom ett högst vigtigt bevis af förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
