Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skärgården. Åtminstone kan män såsom fullkomligt afgjordt
antaga, att alla nuvarande åar på den tiden voro både
bredare och djupare, samt i samma mon lättare att besegla.
Der funnos också utån tvifvel många sund och
genomskärningar mellan härad och socknar, der nu endast finnas
djupare dalgångar, hvilka i alla riktningär bildade sund och de
beqvämaste farleder till hafvet.
Kan man väl då tänka sig någon med större klokhet
utvald, någon ypperligare boningsplats för ett sjöfarande folk,
än den ofantliga skärgården i det forna Svithjod? I sanning,
en tryggare, en bättre, en herrligare trakt för bosättning
kunde icke ett krigiskt och sjöäjskande folk utvälja sig kring
hela Östra-salt, än den, som de gamle Svearne här togo i
besittning kring den tusengreniga Lagen !). Och vid en af
hans undangömdaste vikar, lika lätt att nalkas för vän som
lätt att väija mot ovän, der reste de det gamla gudahofvet,
det stolta Uppsala-templet — hela Nordens gemensamma
tros-helgedom, som derföre också med rätta benämndes med
det stolta namnet Uppsalarne, d. ä. De höge Salarne!
Det är således från den Nordiska hedendomens hjerta,
från de visserligen nyss kristnade, men ännu af den väldiga
Valhalls-trons hugfulla segerlust genomflammade Uppsvearne,
som Runstenen vid Fjuckby bär sin åldriga helsning
till ättlingarne.
*) Eller Lögen (icke Lögaren), Isl. Lögrinn, nu Mälaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
