Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift togs i arf af den sedermera till herravälde uppstigna
sensualismen. Voltair©, som först använde den sedsaalistiska filosofien på
historien, vände sig hufvudsakligen mot de hinder, som de kyrkliga
fördomarne lade i vägen för den i fråga varaude vetenskapen. Sedan
han såsom sensualist hade inskränkt menniskans kunskap tiU den
sinnliga verlden,- satto han hennes högsta mål i en exakt kunskap om
denna verld samt i en derigenom vunnen fördomsfrihet och tolerans.
Yoltaires int resse för det* allmänt mensklig» lidet* Ji k väl af en väsentlig
brist, hvilken röjer sig i den aristokratiska inskränkningen, att,detta
högsta aldrig skall kunna kotorna till hopen, utån förblifva ett
prero-gativ för de högre. Det var en yttring af rent mensklig känsia, när
Rousseau protesterad« mot denna inskränkning och förklarade, att019
resultatet af civilisationen, bildningen, staten ej var
uågpntingmensk-ligare, högre, kärleksrikare än denna de upplystas ensamma besittning
af det goda, så hade det varit bättre, om menniskan stadnat vid
naturtillståndet och bibehållit den oafbängighet, som deri finnes. Hos
Rousseau framträder således det rent taenskliga intresse, som vi sagt
vara det moraliska vilkoret för menniskans historia , men för ihans
känsla visade, sig hela den historista uftveoklingen såsom ett ondt,
emedan hon ifcnebar en afvikelse från naturen; Återgång tiil naturen,
till den naturliga jemnlikhelen blef då det mål, till hvilket han i
Contråt social ville visa meriniskorna vägon. Likasom för att försona
det våldsamiria, det revolutionära i de artificiella medel, som han för
detta ändamål fann nödiga, har han omfattat ideen af den eviga
freden, ett samhällets återbringande i ett evigt fredstillstånd. Härmed
hade Rousseau postulerat ett mensklighetens mål, hvilket man antog
åtminstone genom fett oändligt framskridande kunna uppnås. Så dref
behofvet af något bättre än det, hvartiU man kommit, till läran om
den oändliga perfektibiliteten, hvilken först Crärastältd af Turgot f}cfc
sin egentliga heros i Condoréet, som, Oaktadt haft utgick från den
åsigt, som betraktade både naturen och menniskan såsom en död
mekanism, likväl trodde, att menniskan skulle kunna föras fram till
höjden af fullkomlighet. Vid. sidan af denna mekaniska riktning gick
eri annan , hvilken representerad af Montesquieö *oobde Skotska
moralfilosoferna stod i nära sammanhang med den vaknande insigten i
naturens lif och från känslan af &ympathi med naturen och mellan men
niskorna leddes till erkännande af dén menskliga utvecklingeos
ocfasaqa-häl fets naturenlighet. Det var icke blott åt lärön om den meto^kliga
utvecklingen«, som Roussfeau egnade sin uppmärksamhet. Ha» sökte
äfven besv/jfra frågan, hvad det allmänt menskliga .är, <x*h3 han fann
det i menniskonaturens enskilda berättiganden, hvilka i samhället måste
ingå såsom oförytterliga rättigheter och hade sin grund i friheten. Det
var denna lära, som i Franska revolutionen gjorde sig gällande. Så
sannt det än roå vara, att menniskan är fri och såsom*sådan eger
rättigheter, hvilka hvarje samhälle miste akta, så. måste det likväl å
andra sidan erkännas, att dessa rättigheter endast ge notö menniskan
kunna göras till en sanning i verkligheten, ej blott genom en yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
