Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvfingslag, utån genom viljans inre lag, och att det alltid miste
misslyckas, om man i en blott yttre garanti söker säkerheten för
någonting sådant, som dessa ursprungliga rättigheters eller den verkliga
frihetans realisation. Franska revolutionen kungjorde va! en appell till
menniskan8 egen frihet, och detta ar hennes stora resultat, men den
negativa, blott juridiska fattningen af friheten, som var en följd af
den sensualistiska filosofien, gjorde, att man blott på yttre sfltt sökte
lösa problemet och ville tvinga menniskorna till frihet och lycksalighet,
ett försök, som utgår från den osedliga grundsatsen, att ändamålet
helgar medlen. Omöjligheten att med åsidosättande af det moraliska
och religiösa bygga samhället endast pl rflttvisans grund år hårmed
klart ådagalagd. Genom erhållandet af allt större juridiska rättigheter
sattes menniskan på allt svårare prof, och hura hon består pröfvat,
beror på hennes moraliska och religiösa halt.
»Öfvergången till en mera på det inre och väsentliga riktad, en
(om man så vill kalla det) ideel uppfattning af det menskliga
väsendets och tingens sammanhang skulle först visa sig i Tyskland.» Den
sympatiska naturkBnsla, som hos Rousseau hade framtrfedt, frambröt
hos Tyskarne i poesien. 1 poetiskt naturfilosofisk anda uppfattades
menniskans historia af Lessing och Herder. Lessing gick 8nnu ttngre
och tillämpade på Christendomen Vicos åsigt om historien samt larde,
att uppenbarelsens sanningar borde utvecklas till förnnftssanningar, men
i denna sin åsigt blef han ensam. Först i och genom den filoaofiska
skola, som utgick från Kant, blef menniskans historia på ett mera
atrflngt vetenskapligt satt behandlad. Från denna tid sammanhänger
hennes utveckling på det närmaste med den Tyska filosofiens. Kant
bestämde närmare hvari den lefvande sig utvecklande naturen hos
menniskan bestod, nemligen i förnuftighet, och förnuftets väsende fann
han i friheten, hvars begrepp han upptfickt. Friheten ar sin fgen lag
och sitt eget andamål. Hon kan således icke skapas eller meddelas,
utån mfiste vara ursprunglig. Då friheten sålunda atgör menniskans
egentliga vasende9 ar det ock begripligt, att menniskan i hvarje
tillstånd kan hafva oförytterliga rättigheter, äfvensom att intet mot
friheten eller sedligheten stridande medel kan användas för uppnåendet
af mensklighetens geraensarima mål, hvilket af Kant fattades såsom
ett allmänt rättstillstånd. Kant, som härigenom återställt menniskan»
medvetande om sin moraliska värdighet, måste likval satta aå vi!
mensklighetens som den enskilda menniskans mål såsom oupphinneligt.
Har återkommer således laran om den oftndliga perfektibiliteten.
Äfven hos Fichte, som både i teoretiskt och praktiskt afseende så mycket
utbildade läran om menniskans sjelfständighet, att han kan kallas
person-lighetsbegreppets uppfinnare, qvarstår denna I8ra. Dermed hafva båda
åsigterna ådagalagt sin egen bankrutt. Målets oupphinnelighet visar
nemligen, att man fattat det oriktigt, ty ar det verkligen ett
oopphinne-ligt, så kan man ej komma det närmare. Felet 8r, att om ock Kant
och Fichte framhållit det moraliska hos menniskan, så hafva de dock
icke tillräckligen djupt fattat hennes natur. Härtill fordras den reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
