Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
subjekt eller ett jas?. Tanken är såsom fri nödvändigt person, och
desä andra måste äfven vara person. Den högsta motsatsen blifver då
icke den mellan,ett jag och ett icke-jag, utån den mellan ett jag och
ett du. Man måste gå ut från en ursprunglig mångfald af personer,
hvilka ömsesidigt förutsatta hvarandra. Det gäller äfven om den
absoluta personligheten, att hon förutsätter ett du, eller att hon ef
evighet satt sin egen motbild, men då tankens motsats icke kan vara en
yttre, kan icke heller denna motbild tänkas såsom varande utom den
absoluta personligheten, utån han måste vara ej blott genom utån äf**
ven i henne, ett förhållande, hvars .nödvändighet äfven följer deraf att
menniskan är person och såsom sådan fri, hvilket bon icke ens i
någon grad kan vara, om bon sättes utom Gud. Detta är det resultat,
till hvilket Gei jer genom sin historiskt kritiska undersökning kommit,
och han har såväi genom undersökning om den menskliga kunskapens
natur, aom genom observation på menniskans moraliska medvetande
sökt visa riktigheten af detta resultat. Såsom stöd derför anföres äfven
dels en analogi med utvecklingsgången inom den Cartesianska
perioden i filosofiens historia, hvarigenom visas, att inom denna finnes en
individualistisk åsigt. hvilken hittills icke fått någon motsvarighet inom
den nu pågående filosofiska perioden, dels att denna åsigt förer
idealismen fram till dess högsta spets, der han förenar sig med realismen,
hvilket egentligen icke vill säga något annat, än att idealismen blifvit
förd till den ståndpunkt, på hvilken han måste erkänna en
verklig-bet, som icke kan deduceras ur den rena tanken eller ur ett abstrakt
jag, utån, såvida någon kunskap derom skall vara möjlig, måste
erfaras. Om nemligen ett jag förutsätter ett du, så är i följd af bådas
sjelfständighet förhållandet dem emellan sådant, att det ena för att få
kunskap om det andra måste erfara detsamma. Men denna erfarenhet
kan icke vara till såsom en blott yttre, utån måste-såsom all lefvande
erfarenhet vara en inre, och såsom sådan är hon icke något gifvet,
som kan helt och .hållet passivt mottagas, utån menniskan måste
tillegna sit henne genom en på rättvis?, sedlighet och religiositet riktad
fri verksamhet. En sålunda vunnen inre erfarenhet är ett nödvändigt
vilkor. för möjligheten alt komma tiJl sanningens kunskap, och detta
gäller lika mycket för slägtet som för den enskilda menniskan.
Härmed hafva vi kommit till fråg8n om den betydelse, som Geijer
kan tillerkänna . menniskans historia. AU historia förutsätter å ena
sidan en förnuftig lag, å den andra frihet. Det rent förnuftslösa eller
tillfälliga eger lika litet som det rent nödvändiga någon historia.
Uppfattningen af menniskan såsom på en gång förnuftig och fri gör så^
ledes en hennes historia möjlig. Detta vill med andra ord säga, att
i historien ingår någdt, som kan genom reflexion på förnuftets egen
natur , bestämmas, men också något, som endast kan erfaras, som
måste göras, innan det kan blifva föremål för menniskans kunskap.
Utvecklingen tänkt såsom ett inom sig slutet helt innehåller
utgångspunkt, mål oeh väg från utgångspunkten tiiJ målet. Den menskliga
utvecklingens utgångspunkt såsom liggande bakom all historia och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
