Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skulle något sägas ega företräde, så vore det väl
formen, emedan det dock är formen, som gör dikten till dikt.
Formen är likväl icke annat än det synligblifna innehållet;
dock just emedan den så är, hänga innehåll och form så
innerligt samman, att en brist i formen ovillkorligen
hän-tyder antingen derpå, att innehållet icke låter sig poetiskt
behandlas, eller ock, att skalden till detta saknat kraft, liksom
å andra sidan ett opoetiskt ämne — och att sådana finnas,
skola vi nedan visa — nödvändigt alstrar en bristfällig form.
Kunna vi än icke obetingadt instämma i loforden öfver
h:r K.-s ”djerfhet” att gå sådana ämnen, rakt på lifvet, som
t. ex. jernvägsbvggnad, tidningsväsende och pauperism,
handel och stenkolsgrufvor m. m., så hafva vi dock erkännande
för den manlighet och friskhet, som genomgå hela
Kræ-merska arbetet, vi uppskatta högt den sedligt allvarliga och
i de flesta fall fördomsfria anda, som deri utttalar sig, vi
neka icke, att åtskilliga ställen röja skaldeanlag; men det
är endast genom blixtar och mycket sparsamma blixtar, som
h:r K:s fantasi förråder sig, i öfrigt har det reflekterande
förståndet som vikarie öfvertagit fantasiens tjenst.
Ar då icke reflexion tillåten inom poesien, och är den
det, hvar går gränsen för dess rätt?
Det gäller som en allmän lag, att skönhet först börjar
med det konkreta lifvet, och att, om derföre konstnären vill
framställa iiflösa föremål, måste han alltid förläna dessa ett
sken af lif. Han måste förmenskliga allt eller rättare
framställa allt personligt; ty det sköna är enhet af anda och
sinnlighet, och först i den menskhga personligheten träder
denna enhet klart fram. De lägre graderna af lif så väl
som den Iiflösa naturen antyda endast mer eller mindre
dunkelt den hemlighet, som i personligheten uppdagas; men
just emedan de antyda detta, kan konstnären idealisera dem,
i det han underlägger dem menskligt lif, knytande an vid
den dunkla möjligheten och framställande den som verklig.
Allt, som derföre icke har och icke kan framställas i
formen af personligt lif, är fullkomligt opoetiskt. Deraf följer
4*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
