Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvet; och allt inom naturens och andens verld kan hon
taga till sitt ämne; hon kan derföre äfven uttala tanken i
tankens egen form. Men icke heller hon görer dock det
abstrakta till hufvudinnehället i ett konstverk, utan så inflätar
hon reflexioner, sentenser, lifserfarenheter i konstverket, att
dessa icke störa diktens konkreta lif. Den episke så väl som
den dramatiske skalden sätter nemligen betraktelserna i ett
naturligt samband med de skildrade karaktererna, handlingarna
och känslorna, så att de ur dessa osökt framgå, gifva dem
en ökad rikedom och fullhet, en högre lifsvärma, på samma
gång betraktelserna sjelfva genom detta sammanhang ställas
i en belysning, som kommer oss att glömma deras
abstrakta natur. Den episke och dramatiske hjelten uttalar i
reflexionen sitt inre; reflexionen står der icke för sin egen
skull, utan den är nedsatt till medel,- den är det, hvarigenom
det inre själslifvet för läsaren uppenbaras, och deraf får den
sin poetiska förklaring, sitt berättigande. — Inom lyriken
är förhållandet ett liknande. Känslan är den rena lyrikens
hufvudinnehåll; men känslan är i jemförelse med den klara
tanken till sitt väsende dunkel och för att kunna uttala sig
behöfver den antydande medel, bland hvilka reflexionen är
ett. Skall derföre den sednare vara poetisk, måste den ur
känslan födas, af den uppbäras. Den lyriska reflexionen
uttrycker huru skalden för ett ögonblick kommer till
klarhet öfver sitt inre, så att han i begreppsform kan uttala
ett moment af sin stämning, eller, för att begagna Vischers
ord, den är ”en blixt, som för ett ögonblick upplyser den
lyriska stämningens ljusdunkel.” Men härvid må man dock
tillägga, att denna blixt icke kommer från någon annan
sfer, utan att det är stämningen sjelf, som på vissa punkter
frambringar det elektriska ljuset. Det ögonblickliga
framblänkandet hörer emellertid till den lyriska reflexionens
väsende. — Men det gifves äfven en form af lyrik, i hvilken
reflexionen saknar denna karakter, och hvilken framställer en
följd af betraktelser, uti hvilka tanken mera sjelfständigt
framträder. Vi mena den lyrik, hvars första toner Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
