Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anslog, och hvilken i vår tid funnit många idkare, särdeles
bland tyskarna. Det är den, som Hegel med en viss
förkärlek karakteriserar i sin Æsthetik (Th. III. s. 465) och
hvilken Yischer benämner ”die schöne Gedankenpoesie,”
tilläggande den ett visst värde, blott den öppet erkänner, att dess
plats är utmed poesiens gräns, och den medgifver, att
glansen och den rhetoriskt deklamatoriska stilen är en prydnad,
hvilken den behöfver för att öfverskyla sin inre brist. Och
utmed gränsen står den verkligen, ty onekligen är det
tan-karnes djup och rikhaltighet, som uti detta slag af poesi
mest fängsla läsarens uppmärksamhet. Men hvad som
ändock räddar denna form åt poesien är tankarnas ”skönhet.”
Hvad menas med en skön tanke? kan man fråga. Tanken
är icke skön blott derföre, att den är ädel och ren, utan
den måste, för att så kunna kallas, hafva en viss grad af
sinnlighet, och denna får den genom känslan. Den sköna
tanken måste derföre vara alstrad af den ideala känslan,
vara framsprungen ur en kraftig pathetisk stämning och
egnad att låta denna stämning genomskimra, så att känslan
som tankens pulserande blod genomströmmar den och skänker
lifsvärma åt det eljest abstrakta. Denna tankepoesi är för vår
tid egendomlig, emedan den moderna tidsandan mera än någon
föregående tids är af filosofien påverkad. Men det är dock
endast för den högsta talangen, endast i sällsporda
ögonblick, som det lyckas att öfvervinna de härmed förenade
egendomliga svårigheter; för medelmåttan slår försöket
merendels illa ut, d. v. s. slår öfver i prosa.
Hvad angår den torra reflexionsdikten, den gnomiska
och didaktiska poesien, så ligga dessa utom den äkta
poesiens område; ehuru äfven här en skillnad kan göras uti
ett större eller mindre närmande till poesie allt efter den
större eller mindre grad af naivitet, som dikterna ega.
Egentligen visar sig dock denna skillnad blott från
litteraturhistorisk ståndpunkt icke från esthetisk4). Den nakna
4) Hegel yttrar om de gamles didaktiska poesi: ”Durch Neuheit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
