Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sinnrika infall det innehåller, är derföre alltid ett
tvetydigt beröm; och förenas dermed ett klander af formen,
så är kärnan i ett sådant omdöme, derest alla förmildrande
omskrifningar afskalas, intet annat än det, att diktverket
icke är något diktverk. Af en rättmätig leda för
snömos-och klingklangs- poesien kommer man ofta att lägga alltför
ensidigt eftertryck på tankeinnehållet. Endast deraf kan
förklaras, att för några år sedan en utmärkt konstkännare
— en af våra yppersta då lefvande skalder —, och det just
i en granskning af ett bland h:r von Kræmers föregående
arbeten, kunde uttala den satsen, att man för poesien hade
mera att vänta af en ung skald, som hade gedigna tankar
och ett rikt innehåll, men saknade all magt öfver formen,
än af den, som blott ådagalade en yttre formfulländning.
Ehuru vi för vår del visst icke anse, att en tom form är
någon grund att bygga förhoppningar på, tro vi dock, att
anlagen hos den med formsinne utrustade, men mindre
djupsinnige mera ligga åt det poetiska hållet, än anlagen hos den
formlöst tankedigre.’ — Icke ens versifikationen är nemligen
en sådan oväsentlig bisak, som formföraktarna tyckas tro.
Språkets rythmiska gång och klang är ett rent uttryck af
den poetiska stämningen; ty det rythmiska’kommer af sig
sjelf, då stämningen gifver sig en objektiv form. Kan än
den yttre formfulländningen isolera sig och framträda som
en technisk virtuositet utan halt, så bevisar detta dock icke,
att fordringarna på rythmisk form äro oväsentliga och att
en skald kan vårdslösa dem, utan att hans dikt deraf lider.
Det ligger en underbar trollmagt i det rent melodiösa af en
dikt, bevisande, att till all poesis väsende hörer ovilkorligen
en musikalisk beståndsdel, det vill säga, något i
behandlingen af språket liknande musikens behandling af tonen.
Man läse ett af lyrikens mästerstycken t. ex. Göthes: ”Nur
wer die Sehnsucht kennt, weiss was ich leide.” Dikten
har icke något ”poetiskt blomstrande språk,” ingen bild i
vanlig mening, det känslolif, som genom den söker luft,
finner icke något direkt uttryck, ur prosaisk synpunkt sedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
