Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är sammanhanget emellan de få versraderna ett alltför lösligt.
Hvaraf då dess gripande kraft? Onekligen deraf, att skalden
genom de enkla orden lyckats att sätta vårt hjertas finaste
strängar i rörelse, lyckats hos läsaren väcka samma
outsägliga känsla som den, hvilken genom dikten ville uttala sig.
Och skulle han väl hafva kunnat detta, om icke just dessa
ord på just detta sätt blifvit sammanställda, och om icke
den deraf alstrade rythm, — uttrycket af skaldens
stämning —, meddelat sig läsaren och hos honom framkallat
samma stämning, som den, hvilken motsvarade rythmen.
”Den poetiska stämningen är på samma gång en
nervstämningen, hvilken på samma sätt som den musikaliska förer
med sig fröet och grunden till vissa formala anordningar,
hvilka gå in i framställningsmedlet:” säger Vischer (Aesth.
§. 839).
Vi hafva vid denna undersökning endast haft för
ögonen tanken så vidt den som tanke i egen form
framträder i en dikt, endast de punkter, der produkterna af
förståndsverksamheten träda ohöljda fram, liksom
granitblocken i ett skönt landskap, och vi hafva sökt visa, när
dessa äro eller icke äro för skönheten störande. För att
icke blifva alltför vidlyftiga, hafva vi icke berört frågan on\.
förståndets allmänna deltagande i den skönhetsalstrande
formverksamheten. Men dess betydelse i detta hänseende torde
dock i det föregående vara antydd. Att förståndet,
tänkandet, spelar en vigtig roll i fantasiens skapelseakt, är
obestridligt; men i bildandet af det stora och hela är dock dess
verksamhet oskiljaktigt innehållen i inspirationen, ja det
fulla klara förståndsljuset är till och med menligt för
fantasien. ”Geniet,” säger Jean Paul, ”är en sömngångare; i sin
klara dröm förmår det mera än den vakne och bestiger i
mörkret alla verklighetens höjder, men rycker man det ut
ur denna drömverld, då störtar det ned i den verkliga.”
Deremot tarfvas det vid anordnandet af detaljerna en vaken
reflexion, men äfven denna måste understödjas och ledas
af den dröm-instinkt, som bildade det hela. Således är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
