Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i folket har han den resonnansbotten, som är oundgängligen
nödvändig, derest hans sång skall erhålla den rätta klangen.
Är nu denna resonnansbotten klanglös och återgifver den
endast matta ekon af sången, då tynar poesien af, och en
sådan tid må väl med rätta kallas mindre poetisk.
Härifrån kunna vi då öfvergå till frågan om nutidens
poetiska skaparekraft eller den subjektiva sidan af frågan
om det opoetiska i vår tid; ty är nutiden mindre fruktbar
på gedigen poesi, så är väl detta i väsentlig mån beroende
af det sednast påpekade förhållande.
Men innan vi betrakta denna sida, vilja vi dels erinra
om det redan yttrade rörande en komisk och humoristisk
uppfattning af tiden, dels förklara, att vi ingalunda förkasta
hvarje tanka på möjligheten af att poetiskt gestalta nutida
förhållande i äfven annan rigtning än den komiska. Ty på
grunden af detta rastlösa arbete för materiellt välstånd ligger
dock ett ideelt element; och trots det vidriga, osanna och
osköna, som på många ställen möter vår blick, kunna vi
dock icke föreställa oss, att vi blott hafva för ögonen den
europeiska bildningens förruttnelseprocess, utan tro, att denna
derjemte är en föryngringsprocess. Så fattad får
tidskam-pen en djup tragisk betydelse, och en gång blir väl äfven
den tragedien skrifven, ehuru näppeligen af någon bland de
i verkligheten medspelande.
Kan då icke i våra dagar en stor skald uppträda? det
var den fråga, till hvilken vi ofvan lofvade återkomma, och
som vi här kunna upptaga såsom inledning till det sista ämnet
för vår undersökning. Vi vilja ingalunda bestrida möjligheten
deraf; men rådfrågar man konst- och litteraturhistoria — och
något måste väl deras vitsord få gälla — så finner man, såsom
ofvan blifvit antydt, att konst och poesi icke blomstrat under
de dagar, då ett folk varit upptaget af arbetet på sin storhet
i en eller annan rigtning, utan snarare då, när målet hunnits
och det hade inträdt ett ögonblick af hvila och ostörd
njutning af det vunna. Så är förhållandet i de flesta fall, och
det förklaras lättligen derutaf, att under en sådan tid kunna
5*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
