Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkets intellektuella .anlag friare och mångsidigare utveckla
sig, hvarmed då äfven sinnet för det sköna och konstens
verk blir ett lifligare. Denna höjda stämning finner alltid
sin tolk, ty, som vi sett, är skalden ett barn af sin tid och
sitt folk, hos honom är på en hand samladt, hvad som ligger
spridt öfver massan. Finnes hos folket ett lefvande poetiskt
intresse, så låter icke den store skalden länge vänta på sig*,
och lockade af geniets magt inviga sig’äfven talanger af en
lägre ordning åt konstens värf, talanger, hvilka kanske eljest
skulle egnat sig åt andra verksamhetsområden. Så uppstå
de rika konstepokerna. Att vår tid är en sådan, lärer väl
knappast någon vilja påstå. Vore det så, hvarföre skulle
man då allmänt klaga öfver bristen på poesi? hvarföre
skulle man med sådan ifver spana efter h varje’ tecken till
den s. k. ”framtidspoesien”? hvarföre skulle då enhvar, som
sätter foten utom de vanliga vägspåren, genast af de få
troende hälsas som en poetisk Messias?
Som svar på frågan, om tiden är subjektivt poetisk,
tarf-vas blott en blick på århundradets vitterhet, hvarvid vi
naturligtvis icke egentligen hafva att fästa oss vid några särskilta
länders litteratur eller vid enskilta skalder, utan mera vid de
allmänna rigtningarne och deras öfverensstämmelse med tids—
lynnet, samt synnerligast vid de former, hvilka för vår tid
kunna anses vara de mest karakteristiska.
Det blodiga revolutionsdramat var utspelt vid
århundradets gryning; den franske kejsaren, som i sina väldiga
armar hotat qväfva nationerna, hade blifvit störtad. För ett
ögonblick andades man ut efter stormen i glad njutning af
det räddade oberoendet; och nationalitetskänslan, genom
dödsfaran väckt ur sin dvala, fick nytt lif och uppträdde med
en hittills ohörd kraft, begärande att som sådan blifva
erkänd och påaktad. Samtidigt började äfven sångfoglarna
låta höra sig, och inom de flesta Europeiska länder visade
sig ett rörligt poetiskt lif, som dock olika gestaltade sig allt
efter olika folklynne och förhandenvarande olika litterära
förhållanden hos de skilda folken. Deruti öfverensstämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
