Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hans arbete deras ställningar fortfarit att vara tvungna,
deras rörelser att vara afmätta: de hade blott afklädt sig
naturtillståndets behag, utan att, till ersättning, uppnå
bildningens. Men det hastade ju icke med att afsluta undervisningen.
Skolan kunde gerna ännu fortsättas ett eller annat år. Yar
läro- och öfnings-tiden lång eller kort, till slut blef dock
ändamålet vunnet: konsten framstod såsom naturens
inneboende lag: det naturligt osökta var pånyttfödt i det
konstnärligt otvungna.
Det var alltså icke för att uppnå, hvad han egde,
tänkandets rikedom och klarhet, utan för att vinna åt sina
tankar den skönaste och mest fulländade form, som Lovén
så tyst och oförtröttadt arbetade. Många äro de i Sverige,
som skrifva och låta trycka; men långtifrån alla hafva ens
tillbörlig vördnad för det formsköna i framställningen: för
denna uppenbarelse af det sköna svärmade Nils Lovén. Få
äro de Svenska författare, hvilka, äfven om de undfått
stilens gåfva och älska af allt hjerta sitt sköna modersmål,
finna tid att vårda sig om framställningssättet i sina skrifter.
Lovén hade tid dertill ända från ungdomen; och han
uppoffrade på detta värf hela sin lefnad. Ja, hvad mera är,
han uppoffrade derpå en icke obetydlig del af litterär
storhet och ära. Enhvar, som läst hans oöfverträffade skildring
af ”Folklifvet i Skytts härad,” och som derjemte hört hans
muntliga framställningar af hvardagslif, kan icke ett ögonblick
betvifla, att han i ^skizzerande” förmåga stod långt framom
de flesta förmågor, som hittilldags visat sig. Om han velat
öfvergifva sin dyrkan af en vacker stil och i oslipade
diamanter öfverlemna oss sin humor — om han kunnat förmå
sig att utan betänkande anförtro åt papperet det som kom
från hans läppar, än mer det som kom honom i sinnet —
hade han sannolikt åt sig eröfrat en plats vid sidan af de
största författare. Men vi se Lovén städse förblifva
trogen den lifsuppgift, som oafvisligt ställt sig framför
honom. Han fortfar, sä vidt sig göra låter, att, i egenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
