Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af skriftställare, hålla sina egna tankar länge instängda, så*
som Aeolus höll vindarne spärrade i bergsklyftan:
Ni faciat, maria ac terras cælumque profundam
‘Quippe ferant rapidi secum verrantque per auras.
Han fortfar att arbeta i det formellas tjenst — att
arbeta utan uppehör, för att vinna en sin tankekraft
motsvarande makt öfver språket. Han fortfar att vara
öfver-sättare, att vara en anspråkslös tolk af andras tankar. Blott
tillfälligtvis, och liksom i förbigående, skänker han oss ett
originalarbete, som, blott ämnadt att vara, hvad det också
är, en stilistisk étude, derjemte råkade att vara af en
oförgätlig förtjenst: jag menar ”Folklifvet i Skytts Härad.” Ur
all denna anspråkslöshet framskymtar dock en viss skrift—
ställar-förnämhet, ett tyst förakt mot den stora massan, de
otaliga scribenter, som producera böcker, utan att veta,
hvad de göra. En skrift, som, i hvilken annan hand som
helst, skulle anses tillräckligt slipad och tryckfärdig, kan
Lovén, med Romersk hofmannalikhet, undertrycka nonum
in annum. För sitt öfversättningsarbete väljer han
företrädesvis de svåraste, sydländska former; och versslag, som
det sällan lyckas att med framgång öfverflytta till den
Svenska poesien, trifvas väl under hans vård. I sitt
svärmeri för formen är han, vid. valet af sina utländska
mönster, tämligen likgiltig för deras innehåll. Nog har han,
under sitt sysslande med Dante, värmt sig vid dennes
hän-ryckande bilder och tankar, och nog har han alltid varit
glad deröfver, att det var med en sådan poet, han hade
att göra; men han har ingalunda valt honom till
öfversätt-ning derföre, att han var den störste skald, utan derföre, att
han var svårast att omqväda på Svenska. Utan denna
sinnesart skulle han icke befattat sig med Camoöns’ Lusiader,
som i en utmärkt vacker form bjuda på ett ganska tarfligt
innehåll. Originalet kan fängsla för sitt språks skull; men
hvilken öfversättaren än må vara, och huru underbar hans
konst, skall en öfversättning deraf blifva tråkig — så
tråkig, att ingen menniska, som förstår sig på att välja hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
