Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pande och för upptagande af främmande beståndsdelar mest
otillgängliga och sålunda det mest karakteristiska märket för språkets och
derigenom för nationens slägtskapsförhållanden.
Detta är i största korthet hufvudinnebållet af Madvigs skrift.
Jemföra vi nu denna lära om »de grammatiska beteckninga mes
uppkomst» med de vigtigaste andra nyare theorier deröfver — den
logiska skolans, den historiska skolans, W. v. Humboldts; så är lätt
att finna, att Madvig, om han ock visserligen ej skulle kunnat
ur/d-vara deras, framför allt Humboldts, förarbete, dock i det hela
sjelf-ständigt gått sin egen väg. Och han är medveten derom. Träffande
blottar han ihåligheten i mången fras, som från språkfilosoferne
insmugit sig och qvarstannat äfven i annars goda språkläror och andra
filologiska arbeten. Hvad först den logiska skolan angår, så är
olikheten mellan hennes och Madvigs uppfattning för tydlig, för att
be-höfva synnerligen påpekas. De förutsättningar, från hvilka en Becker,
Schmitthenner, Herling m. fl. utgå, äro så skefva både i filosofiskt
och lingvistiskt afseende, att Madvig föga vårdar sig om att skydda
sin åsigt från detta håll. Mera sysselsätter han sig med den
historiska skolans etymologiförgudning. Det år bekant, hvilken
omhvälf-ning behandlingen af form- och ljud-läran erfarit genom Jacob Grimms
upptäckter. Han har funnit de stora lagar, hvilka styra flexionen
inom hela den germaniska språkfamiljen, ja hela den indoeuropeiska
stammen. Ljuden hafva, som det tyckes, sina af mensklig frihet
oberoende lagar; de hafva liksom lif. Och detta hemlighetsfulla lif
tröttnar icke den historiska språkforskningen alt söka, spåren af dess
lagbundna natur följer hon med stor ifver steg för steg genom
språkens alla åldrar från urminnes tider till den dag, som är. Värdet
af dessa undersökningar förbiser naturligtvis icke Madvig; men han
påpekar ofta och gisslar med skärpa det orimliga i detta tal om
ljudets hemlighetsfulla kraft såsom blott sådant, om vokalers och
konsonanters förmåga att af sig sjelfva utveckla sig och öfvergå i
hvarandra o. s. v. Yttranden ej blott af Grimm sjelf, utan äfven af
författarens collega N. M. Petersen och af vår förnämste historiske
språkforskare Rydqvist få tjena som varnande exempel på detta
»oklara och innehållslösa prat» om språkets i formbildningen
framträdande »djupa, hemlighetsfulla, sjelfverksamma kraft», genom
hvil-ket »vedkommende Forfatter giver sin egen dybere Sprogbetragtning
et Vidnesbvrd», och dessa »utrop om den djupa och hemlighetsfulla
herligheten», genom hvilka de söka »uppfifva torrheten af sin breda
och småaktiga» ljudforskning, under det att deras skarpsinne kommer
till korta, då fråga blir om språklärans hufvudsak — syntaxen. Der
gäller det, menar Madvig, alt ega skarpsinne, der kräfves Öppet öga,
abstraktionsförmåga och logisk klarhet. Men detta område förstår
den historiska språkforskningen så föga, att hennes mästare satt i
fråga, om syntaxen ens hör till grammatiken.
Vigtigast är dock att redogöra för Madvigs förhållande till den
filosofiska språkvetenskapens store mästare W. v. Humboldt. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
