Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dalväsende (af de allmännare kdnda t ex. hebreiskans) tydligen följer
helt andra lagar, andra åter sakna hvarje spår af modi (t. ex. de
språk, bvilka, såsom samojediskan, enligt Castréns uttryck, konjugera
sina substantiv och deklinera sina verb; att nu ej tala om dem,
hvilka, såsom kinesiskan, ej ens hafva något verb). Men hvartill
tjenar då bela den psykologiska deduktionen? — Härmed neka vi
naturligtvis icke, att man ju ej för bestämmandet af
hufvudbetydel-sen hos t. ex. grekiskans modi både kan och måste begagna sig af
psykologiska bestämningar; men till dem kan man då komma endast
analytiskt. Man undersöker, huru och på bvad sätt de modala
for-merna i ett visst språk begagnas. Upptäcker man då, att bruket
följer vissa lagar, de må nu bestämmas af psykologiska eller logiska
eller fonetiska förhållanden, så må man framställa och ur
språkbruket bevisa dem. Men man får då naturligtvis, för det första icke
genom att utgå från dem, gifva dem sken af en nödvändighet, som
ej är bindande för språket, och som jäfvas, utom af de flesta andra
språk, äfven af talrika undantag inom sjelfva det undersökta språket;
för det andra icke förmena sig i psykologi och logik, skulle ock
öf-verensstämmelsen i några fall visa sig stor nog, finna språk
kategoriernas allmänna grund. Utan tvifvel är t. ex. negationen en i logiskt
afseende högst vigtig kategori och för det menskliga tänkandet
oundgänglig; men i huru många språk har hon väl skapat särskilda
gramma-tiska former? I grammatiskt afseende finnes ingen skilnad mellan
satserna Cajus år icke feg och Cajus är mycket feg, Hvarje
men-niska är förnuftig och Ingen menniska är förnuftig. Vi hafva ej
ens den tillfredsställelsen att kunna svara: i intet — hvilket dock
vore ett universelt svar; ty finskan t. ex. lär hafva en nekande
mo-dus. Könskilnaden åter är icke allenast i sig något för logiken
fullkomligt likgiltigt, utan han innebär, utsträckt på liflösa ting, t. o. m
något ologiskt; och likväl spela genera, som vi veta, en stor rol i
många (äfven här kunna vi ej säga alla) språks grammatik. Och
denna könbeteckning haller sig ej blott inom pronomen och
substantiv, de enda ordslag, hvilka betyda något, som af fantasien kan
personifieras, utan hon öfvergår till adjektivet, ja stundom verbet (i
hebreiskan, såsom bekant, både 3:e och 2:a person: qatal, qatlah....).
Men dock blott könskilnaden, såsom en för menniskan, språkets
skapare, så ytterst vigtig bestämning? Visst icke. Humboldt omtalar
någonstädes ett amerikanskt språk, hvars pronomen af 3:e pers.
ljuder olika, icke efter den betecknade personens kön, utan allteftersom
han — står eller går, sitter eller ligger. Konstruera nu äfven denna
grammatiska kategori ur en logisk eller psykologisk! Hvad har sjelfva
personalskilnaden (jag, du, han) att göra med den menskliga
tankeförmågan såsom sådan? o. s. v. — Huru vansklig all konstruktion a
priori på detta fält är, finner man för öfrigt af de hvarandra högst
olika resultat, till hvilka de särskilde konstruktörerna ofta komma.
Becker, den erkände mästaren inom detta område, deducerar modi på
på annat sätt än hr R. Hr R. anser modi för vida väsentligare äu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
