Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tempora; Becker söker tvärtom bevisa, att tempora, s8som utgående
från en nödvändig mensklig »åskådningsform» måste vara
ursprungli-gare och väsentligare än modi, som utgå från nödvändiga menskliga
»tankeformer». Naturligtvis, ty Becker hade råkat märka, att
tem-pornlbildning förekommer i vida flera af de kända språken än
modalbildning; många språk ega tempora utan modi, intet tvärtom. Hade
hr R. kommit att göra samma empiriska iakttagelse, så hade väl äfven
han ej fått svårt att a priori bevisa temporalväsendets större
psykologiska nödvändighet. Här gäller nemligen mer än någonstädes, att man
kan, hvad man vill.
I motsats mot hr Rusén går hr Rabe ganska snart in på ett
särskildt språk, latinet, och söker genom exempel styrka sin
uppfattning af den grammatiska kategori, pronomen reflexivum, hvars
betydelse han företagit sig att utreda. I sådant afseende är herr Rabes
method bättre än hr Ruséns. Den föregående filosofiska betraktelsen
bar då blott betydelsen af en tbes, som genom den efterföljande
empiriska framställningen skall bevisas. Men deremot är, enligt vår
tanke, sjelfva denna hr Rabes thes ännu vanskligare än hr Ruséns, såvida
hon är vida mindre begriplig. Hr Rabe ser nemligen i pronomen
reflexivum något visst hemlighetsfullt, något ej blott »logiskt och ideelt»,
utan t. o. m. »ethiskt», hvilket gör denna grammatiska kategori till
kanske den märkligaste uppenbarelsen af »språkets genius», »denne
starke ande, efter hvars vilja språket så lydigt böjer sig», men hvars
»luftiga bild» vi hafva så svårt att qvarhålla. Vitro, att utredandet
af de grammatiska kategorierna föga vinner genom dylikt tal. Vi för
vår del förmå icke i pronomen reflexivum upptäcka något mera djupt
än i hvarje annan språklig beteckning. Och alra minst kunna vi i
reflexivitetens hela »språket genomgående grundåskådning» finna
någon märkbarare »flägt af personlighet» än i hvad annat som helst.
Pronomina i allmänhet, i synnerhet de personliga, gälde en tid för
språkets märkligaste företeelse. Den tidpunkt, då jagj dUj han föllo
från verben och blefvo sjelfständiga ord, gälde för en epok i språkens
lif; då först vaknade nemligen anden till sjelfmedvetande, insigt af
personlighetens väsende. De kunde dcrföre blott vara ett privilegium
för de ädlaste språken. Ty hvar och en, som kunde säga jag, var
ju redan en Fichte in nuce. Numera har man i allmänhet kommit
från dessa föreställningar. Intet kändt språk på jorden saknar dessa
pronomina, hvilkas rotursprunglighet dessutom Bopp ådagalagt för just
de språk, der de enligt förmenande skulle uppstått ur verbens
person a län delser. Och helt naturligt; ty dessa pronomina höra till de
första vilkoren för möjligheten af meddelning. Att analcgiskt derur i
åtskilliga språk blifvit äfven ett reflexivum, är ett språkligt faktum
som många andra, märkligt utan tvifvel och väl värdt att studera,
men för öfrigt hvarken mer eller mindre djupt och mystiskt än hvarje
annat alster af språkets »starke ande». /
Detta begår att leka kurra gömma med begreppen och fröjdas 8t
deras sjelfgjorda fördoldhet bevisar en oklarhet i uppfattningen af sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
