Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara rationalist, för att förstå ocb til! hela sitt värde uppskatta denna
af alla empirister — antike som moderne, aristoteliker eller
hegelia-ner — öfverklagade »onödiga fördubbling», som ligger i idéernas
från den timliga verkligheten skilda existens. På denna ståndpunkt
befinner sig hr Ribbing, och just derföre har han lyckats i förklarin^
gen af Plato på ett sött, som ej Sr möjligt för någon, som till följd
af en lägre theoretisk verldsåsigt ej förstår, att denna verld icke kan
vara den sanna, eller 4f bristande sedligt och religiöst interesse ej
känner behofvet af ett »Jenseits».
Hr Ribbings framställning är, såsom det på titelbladet utlofvas,
genetisk. Och detta ej blott så, att hon visar — med ständigt
af-seende på och utförlig bevisning ur källorna —, huru Plato kommit
till sin idélära, utan tillika så, att hon visar, på bvilken väg
tdea-lismen i allmänhet utvecklar sig ur realismen. Att det senare
kunnat förenas med det förra, är en följd af platonismens relativa
sanning; och derigenom får en genetisk framställning här en betydelse,
som hon annars ej alltid eger. Huru denna utveckling af hr Ribbing
framställes och bevisas, tillåter oss icke utrymmet att här ens i
största allmänhet omnämna. — Utom en fullständig framställning af den
platonska idéläran sjelf och de trenne vägar (den psykologiska, den
kosmologiska, den onlologiska), på hvilka Plato, enligt sakens egen natur,
kom till henne, får man i hr Ribbings bok en kort, men klar Öfversigt
af den förplatonska filosofien saipt derjemte äfven en framställning af
platonismens förhållande till hans närmaste efterföljare, den gamla
Akademiens dogmatism och Aristoteles’ empirism. Ja man (år t. o.m.
antydningar till en filosofisk åsigt högre än Platos. Emellertid äro dessa
antydningar här, enligt bokens plan, alls icke utförda. Något mera
utförda finnas de i författarens förut utgifna skrift »Om Pantheismen»,
hvilken jemte hans än tidigare arbete »Om Socrates» kunna
anbefallas såsom lämpliga inledningar till det nu anmälda verkets studium.
Framställningen nf idéläran upptager bokens första och drygaste
afdelning (s. 1—346). I den andra (s. 349—556) har författaren
gifvit sig in i den sedan Schleiermacher lifligt förda striden om de
särskilda platonska dialogernas äkthet och inbördes sammanhang. Man
kan tycka, att denna strid mera rör filologien än filosofien, och att
således hr R. bort anse henne ligga, om ej öfver sin höfva,
åtminstone utom sitt område. Men så är det icke. Filologernes strider
om de platonska skrifternas äkthet och ordning hafva tillräckligt
visat, att de ej kunna afgöra dessa frågor. Och helt naturligt.
Huf-vudsaken är bär icke språkets beskaffenhet — ty dettä är ungefär
detsamma i alla de qvarvarande skrifterna med Platos namn; ej ens
i dialogerna förekommande historiska data o. dyl. — ty sådana
förekomma deri sparsamt och lemna för Öfrigt föga upplysning; ulan
nästan uteslutande det filosofiska innehållet. Men att till bedömandet
af detta filosofen är mest behörig, torde ej kunna sättas i fråga.
Och att särskildt för begripandet af Plato det ej är ovigtigt, hvilken
filosofisk ståndpunkt bedömaren sjelf intager, hafva vi redan antydt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
