- Project Runeberg -  Nordisk universitets-tidskrift / Femte Årgångens andra Häfte. 1859 /
119

(1854-1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

forvandtskap, eller affiniteten såsom en närmare slägtskap. Analogi
och affinitet äro nämligen på visst sätt motsatta begrepp. Det är
likväl särdeles svårt att i hvaije enskilt fall bestämma hvad som är
analogt eller affint; några allmänDa reglor derom kunna icke fastställas,
utan naturen sjelf måste i hvarje särskilt fall rådfrågas. Så mycket
står dock fast, att öfverensstämmelse i en viss karakter icke
bestämmer en naturlig grupps innehål), eller hvad som är affint, utan
öfverensstämmelse i total uttryck, i den allmänna organisationsplanen måste
i detta afseende vara det afgörande. ”Och vi bedömma denna plan
icke från någon viss gruppens del, enär den der möjligen kunde vara
maskerad eller mindre framstående, utan vi jomföra flera eller alla af
gruppens delar, och sluta derifrån till hvad som kan anses som
gruppens allmänna plan. Finnes då en stor öfverensstämmelse i hela
organisationsplanen emellan naturalster som vi jemföra, så anse vi denna
antyda affinitet; sträcker öfvereusstämmelsen sig blott till ett visst parti
eller några partier, så kalla vi detta analogi, den må nu ikläda sig en
huru förledande skepnad som helst.” Visar sig analogien i många
särskilta partier, så kunna analoga former lätteligen blifva tagna som
af-flna, hvilket ej så lätt är fallet, om analogien inskränker sig till ett
enda mycket enskilt parti. Sålunda hafva många författare ej dragit i
betänkande att anse Myrsineæ och Primulaceas nära beslägtade,
emedan de öfverensstämma i ståndarnes ställning och placentationen, ehuru
dessa familjer enligt författarens åsigt ”härflyta från mycket olika
typers i detta fall enahanda utveckling.” För att bestämma hvad som
är analogt eller affint är det i öfrigt ej alltid tillräckligt att rådfråga
organisationen, utan man måste studera de ifrågavarande gruppernas
utvecklings-tendenser. Såsom exempel anföras Callitrichineæ och
Ha-lorageas, som af många systematici blifvit ansedda som nära
beslägtade, men hvilka i följd af en olika utvecklings-tendens af författaren
betraktas som analoga familjer.

I följande afdelning bevisar författaren, att olika grupper förmedelst
”dels den collaterala metamorphosens lika genomförande i ett visst parti,
dels genom den successiva metamorphosens genomförande till samma
grad” kunna*förete analogi i habitus, i stammens struktur, i blomster,
i blomma, i frukt, i frö- och embryo-bildning.

Utrymmet tillåter oss icke att närmare redogöra för-innehållet af
detta rikhaltiga kapitel ; resultatet af de derstädes anförda
undersök-ningarne är, att växter kunna i ett eller flera af dessa afseenden förete
öfverensstämmelse utan att derföre vara affina. Vi kunna, oaktadt det
inskränkta rummet, icke underlåta att särskilt framhålla några af
författarens åsigter rörande analogi i blomma och fröbildning, alldenstund
olikheter i afseende på blommans byggnad förut allmänt betraktats
såsom särdeles afgörande med hänsyn till familjernas inbördes
slägt-förhållanden, under det fröns beskaffenhet blifvit allt för mycket
förbisedd. I synnerhet hafva olikheter med afseende på blommans inser-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:28:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordutid/5-2/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free