Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion och blomhyllets beskaffenhet ansetts vara af största vigt i fråga
om systematiska grupperingar. De familjer, som äro försedda med en
epigyn blomma, hafva vanligen just i anledning deraf antagits vara nära
beslägtade och hafva äfven blifvit sammanslagna i särskilta grupper.
Men det är genom nyare undersökningar ådagalagdt, att ett germen
inferum uppkommer på så sätt, att fruktens botten, som hos ett
germen superum är konvex eller konkav, blir urholkad ; skillnaden mellan
ett gernven superum och inferum kommer sålunda att inskränka sig
dertill, huruvida fruktbotten utvecklar sig uppåt eller nedåt-, hvadan också
många gradationer mellan dessa båda extremer måste förefinnas, ”allt
efter som det urholkade eller det af carpellarbladen bildade stycket är
det större.” Erfarenheten har äfven visat att bland växter, som äro
nära beslägtade, ja! till och med höra till samma slägte, några hafva
germen superum, andra germen inferum. På grund af alla dessa
omständigheter anser författaren den olika insertionen af blomdelarne icke
antyda olika typer. Äfven i fråga om blomhyllets när- eller frånvaro,
dess olika beskaffenhet och derpå grundade indelning i Apetalæ,
Polv-pctalæ och Monopetalæ afviker författaren från alla sina föregångare. I
stället för att anse de olikheter, på hvilka denna gruppering stödjer sig,
antyda olika typer, förklarar författaren dem vara ”uttryck af den olika
fullkomlighets grad, hvartill blommetamorphosen blifvit genomförd,” och
antager derföre äfven, att inom en naturlig grupp så väl apetala som
poly- och monopetala växter kunna förefinnas. I några fall hafva
äfven systematici, för att icke allt för mycket bryta mot naturen, måst
gå ifrån sina förut fattade systematiska principer och sammanfört
apetala och poly- eller monopetala växter; men der affiniteten ej varit så
i ögonen fallande, hafva så beskaffade växter blifvit hänförda till
särskilta afdelningar. Antager man deremot med författaren, att dessa
olika former, under hvilka blomman uppträder, äro gradationer af
blommans successiva metamorfos, till hvilket antagande man äfven har goda
grunder, så är klart att de växter, hvilkas blommor stå på samma
utvecklingsgrad, men hvilkas orgauisation i öfrigt antyder olika typer, äro
analoga och icke affina. ”1 stället för att således med Jussien och de
flesta nyare systematici anse de gamopetala vexterna såsom en för sig
bestående, från de polypetala och apetala afskiljd grupp, anse vi de
gamopetala vexterna sinsemellan analoga — såsom analoga former af
olika typer, och vi betrakta Phanerogamerna såsom utgjorde af en
mängd olika typer, hvilka, i mer eller mindre skiljda serier, hvar för
sig uppstiga ifrån former med ofullkomligare (diclina och apetala) till
dem med fullkomligare (polypetala och gamopetala) blommor.”
De olikheter, som frön förete, äro deremot minst af alla växtens
delar påaktade vid systematiska grupperingar. Då Jussien, hvilken de
flesta nyare systematici följt, sökte bestämma karakterernas relativa
vigt, var kännedomen om fröet alltför ofullständig, för att någon större
uppmärksamhet skulle kunna egnas åt dess förhållanden. Författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
