Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anser deremot åtskilliga af de olikheter, som frön bos olika växter visa,
vara af största vigt äfven i fråga om familjernas inbördes slägtskap.
Olikheter i fröets struktur och öfriga förhållanden äro, liksom olikheter
i växtens öfriga delar, beroende dels af planens olikhet dels af
utvecklingens fullkomlighet. Hvaije gemmula anlägges vid sin första
uppkomst som en gemmula atropa, men kan sedan öfvergå i högre
utvecklingsformer (gemmula anatropa och campylotropa). Den atropa
gemmulan antyder ett lägre utvecklingsstadium och är således icke i
och för sig ett bevis på slägtskap. Den anatropa och campylotropa
gemmulan beteckna deremot tvenne olika utvecklingstendenser och äro
uttryck af olika typer. Stundom ligga des& båda modifikationer
hvarandra temligen nära, så att man i vissa fall har svårt att bestämma,
hvad som är en gemmula campylotropa eller en gemmula anatropa
(t. ex. Crassulaceer, Cacteer). Utan att bevisa något emot denna
karakters värde, tjenar detta förhållande endast till ett nytt bevis för den
satsen, att hvarje karakter i vissa fall är underkastad förändringar.
Förutom denna på olikhet i collateral metamorfos grundade karakter
gifves det äfven några andra omständigheter med afseende på
gem-mulans ställning i förhållande till ovarium, hvilka man hittills nästan
alldeles förbisett, men som författaren anser vara af den största
betydelse. Hos några växter beskrifver nämligen gemmulan en sådan
böjning, att micropyle-mynningen vändes uppåt eller inåt, så att
pollenrören med lätthet träffa dem*, hos andra vänder sig gemmula på
så sätt, att micropylen ”insmyger sig i sinus emellan funiculus och
pla-centan. I förra kallar författaren dem gemmulæ epitropæ, i sednare
gemmulæ apotropæ. Äro de epitropa frön hängande, så ligger raphe på
insidan*, äro de uppstigande, så är raphe utåtvänd. Hos växter, hvilkas
ovarier äro mångfröiga, äro än alla frön epitropa än apotropa, eller ock
äro några epitropa, andra apotropa och kallas då gemmulæ heterotropæ.
I sednare fallet äro de på placentans öfre del sittande frön epitropa,
de nedre apotropa. Dessa karakterer har författaren genom talrika
undersökningar af de flesta familjer funnit med få undantag vara fullt
konstanta inom samma naturliga grupp, hvarföre de äfven antagas hafva
en större vigt för systematiken.
1 följande afdelning framställas ”allmänna principer för
bedöm-mande af Organisationens fullkomlighet.” Utgående från Algerna,
hvilkas lägsta former endast bestå af en enda cellul, som under en period
fungerar som nutritionsorgan, under eu annan som propagations-organ,
visar författaren, huruledes vid en stigande fullkomlighet i organisation
hvarje del af växten får sitt bestämda ändamål, blir organ för någon
viss funktion. De växter måste sålunda anses stå på den lägsta
utvecklingsgrad, hos hvilka funktionernas begränsning till bestämda
organer är minst genomförd*, och de växter, hos hvilka organerna
tydligast och bestämdast utpregla sig såsom åtskilda, äro de högsta.
Likasom bland Algerna de äro de högsta, hos hvilka propagations-organerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
