- Project Runeberg -  Norges Land og Folk, statistisk og topografisk beskrevet / V. Kristians Amt. Anden del (1913) /
277

(1885-1921) Author: Amund Helland, Anders Nicolai Kiær, Johan Ludvig Nils Henrik Vibe, Boye Strøm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BEFOLKNING.

277

krefto. Men so va han ogso so snøggsinna o tintrin, at han
spraka i taa ingin ting, o difor va følk so rædde hono vørte, at
dei gjedne vilde bli kvitte hono. Dei prøvde daa te o gjera han
ibeit paa eingon maatin, so han kunna bli aavsett. Ein synndag
som han sto før altare, o ein taa mehjølparo kom innum ringen
te hono me messehukule o vilde klæ’e paa han, mulla han laagt
inni øyra paa preste: «Prrro — Blakken! Prororo —! Statt,
me e faar lagt paa de ditt heligne skaberak!» Sinne tok daa
presten, som ’ki anna væntandis va. Han smorde te mehjølpare
me knytte neva unde øyra, so han stufte ende ikøll neme altare.
Si’a rende han ut paa kyrkjegarden ; men her kringsa folke se
um han, o dei ha hatt go hug te o freista no alle samne, um
dei ’ki skulde vøre go te dengt han skjele indele vel upp. De
va baatveg te kyrkje, o baaten aat preste sto paa strøndenn
beint ne før kyrkjunn. Presten rende daa nepaa strønde, treiv
baaten sin, grytte han uppaa eksladn si, rugga uppaa
kyrkjegarden me hono midt inniblandt ølmuga, o so tok han te o
springe ikring o ikring. Daa va følke sæle, dei tukka se undaa.
Daa kyrkjegarden va rødd, gikk han neattpaa stronde, kasta
baaten paa vatne, so de klass, sette se i o rodde heimatt.

Daa brænnevinslove komm.

(Sprogprove fra Valdres efter O. K. Ødegaard.)

Daa brænnevinslove komm, syntist følk den va ei olovle lov.
Dette paafunne taa stortinge va noko, se paa orettig vis tok taa
bøndo ein rett, dei hadde, o la paa dei nye tyngslo me di, at
dei no løto ut me skjilinga, vilde dei ha brænnevin — o de laut
dei. O so va de mest tjuvri dette, at kjørelde skulde takast
taa gal’o, de so va taa di likaste, dei aatte. Reint so tjuvri val’t
de, ner kji kjørelde vøl’to sende den tie, dei vøl’o paakjæra. Daa
vørto dei takne beint fram. — Dette gjorde, at de inkji vart
rekna for noko gale o gjera mot desse loven, o de vart. mest
halde før eit meisterstykkji o gjera mot’n paa ein enn a’n maatin.

- Ner de hende, at lesmann laut taka kjørelde me trump, so
raakte de jamvæl, at eigal’n ei kvældstund kunna koma paa
lesmann o jule’n upp enn løva juling, ress kjørelde inkji vørto
te-bakers att lagde ei sta’n, so eigal’n kunna finna dei att. O
mange hadde sett burt kjørelde, so dei inkji fønnost att, o sume
sa, dei hadde laga te noko andre bidno taa dei. — No vart de
daa bræuning i løynsmaal, -— o so val’t de melling o forhøyr o
leven o dom o straff. Men o lie før slikt vart kji rekna før
nokor skamm, o de o bruke knep o kroka te fri se’ o sleppe taa
di val’t rekna før meisterstykkjo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:37:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norgeslof/5-2/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free