Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIANS AMT
Stortinge val*t velsigna paa ein heilt a’n maate enn i
kjyrkji-bøn, o daa præsten Harbitz hade vore me aa laga love te, so
vart kji han viare likt før de. — So daa de skulde vera
val-mannsval fysste gonge ette, so komo dei so stemde te o seia de
so (dei stemde mumtle daa): «Fysst han Rynjus Nortørp, so Olson
paa Kvaale, ja — o so — præsten daa kanskji. Daa vart præsten
so sinna, at’n spratt upp taa stole.
Huldre ve Flakka.
(Sprogprøve fru Vaage efter Ivar Kleiven.)
I gamle dagå ha Sjaardolän både kvenn-bruk å sag bruk ve
Flakka, den bekken, såm renn millåm Flattingje å Melingje. Du
ser toftin både ette sagen å kvenn-husäm ve Sag-hougen den dag
idag æ. Einn gång laag Kleppe-miinn ve Flakka a mol; antel
de va houst ell vaar, ska e ikje seia e veit; men best ’n såt i
kvenn-huse um kvelln, kam kjeringje hass drivan(de) inn
igjt’-nåm kvennhus-dore, reint annpuste å rou i anuléte taa di lange
veigje, o ha gått aaver fjelle. «Du gjorde rett någå dul» sa o,
«du ha reist me staburs-nykjyle, så e slepp ikje ln-i stablire.»
Nei, de va omögle, at ’n kunn ha vore så hügulous, meinte
mann; men da ’n tok att-i vest-lumma si, kam vaage me, laag
ikje nykjyln dær, lell! Men naa va de ikje tenkjan, at kjeringje
kunn taa aaver fjelle att imot natt’n, måta; o fekk nå gjéva se
te i kvenn-huse te um margån, slikt de va. Um mårgån gjekk
kjeringje att, å miinn tenkte ikje meir aaver detta.
Så va de vælsn tri fjurongs-aar bak-ette, at Kleppe-månn for
me någå tit-i jöl’e. Rett såm de va, kam de eit kvinn-fålk inn-pa
Vetahougen å rofte at am, at naa fekk ’n skaffe kjöl-emne åt di
vetle dåttern deres. Jon, naa fekk ’li veta, kå de ha på se me
di staburs-nykjyle burt-i kvénn-nuse! Men de va ingen veig um
kring, å så kjøfte ’n tie «Ine me kjél-ty å bår upp-i Vetahougen
De ska nå ikje trote de ty, tenkte männ. Nagre dagå bak-ette
kam såma kvinn-fålke ut-pa hougen att å takka far kjol-tye:
«kjoln vart både vian å sian, men de vanta erme», sa o. Sa
lout ’n kjøpe te att andre gången, far fullnan vilde ’11 de skull
vera, nar ’11 ha fast i.
Heimreise fraa sæt er v.
(Sprogprøve fra Vaage fra ca. 1766 af Edvard Sl orm, efter Halfdan Halvorsens
udgave.)
Oss lia gjort, kaa gjærast skulle,
ysta ost aa kjinna smør,
naa staar att aa kløvja øvkjin.
sætja laas for sæter-dor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
