Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 NEDÉNES AMT.
Snipesteinen.
I «Fjøllsenda» tett inn-mæ Skavheddere va en rysi. Han ha
der tvæ tø,1 sum da kådde «rysistø»: de va slaattunn’ ’ass. Staali
o rysen ha aigaang so svær en tokedugna, av di da vaare granna.
Da tekte fjosi Staalis fyste, o de gjekk so graitt, sum de kunna.
So sill’ da tekkje fjosi aa rysa; de va a mil i kver kant. Staali
stella upp haile si fær i ra ti bere moll aa tak, av di da tekte
mæ taktoke. Men daa ville rysen have fjosi tekt mæ dune. De
trudde Staali seg inkji ti. Rysen truga; so ørtest da. Men Staali
rædda seg; han trudde seg inkji kar fyri rysa; han gav gott o
goggast2 mæ ’o. Saiste kome da ti um de, at Staali sille stoyp’ ’o
tenauga; men mæ same Staali rendi, rykte rysen se o spenti, so
fjøddi daira; de rakla ne en store steine, sum ligge dera n’unde
fjødde. Daa kom gjyvri drumtandi; men Staali ha alt smogji av
ni hola si, so ’u fann ’an inkji. Den store stainen kadda da
gamle «Rysestainen» av di rysen spente ’an ut; men sia fore da
ti vende namne o kadda ’an «Snipestainen», av di ’an æ so
snipen.3 No kådde dai ’an jamt sossi, o de gamle namni hev
plent kome burt. — «Rysen rister seg» enno traatt, it vairi bryst
um. «Rysen skjeke felle», sa da gamle, fyste dai hoyri
dy-ren. De lyest plent sum a hedde skrie ne ette a slatberg.
Huldren og huldrekjør og huldregaarde kjendes fra forskjellige
bygder i amtet.
Ringal.
Halvor Nordbø i Evje flk en søndags morgen se hele sin
storaaker fuld af vakre, fede graasidede kjør; en stor stut gik
midt i aakeren og aad. Huldren selv sad paa en sten med et
inelkespand paa armen og strikkede paa en strømpe, medens hun
sang saa vakkert paa huldrevisen:
«Kallen og alle bonnan mine, no kallar eg!
Kom Hugros, kom Havrei,
kom Litrei, kom Lavrei,
kom Hinkebot — Libot,
kom Fostrei, kom Fribot,
kom Høling, kom Frøling,
kom Juteball stuten!
So hev eg:
Yinglebot og Vibot,
Sylvbot og Tribot,
Kvitrei, Spangrei, Mørkrei, Stribot,
Jolinna, Johudda
og Ringal stuten.
No hev eg alt mitt fe uti leite,
sonær som Fageli, fagraste kyri mi;
ho gjeng heime i Heielands beite!»
1 græsrig eng. 2 gjøre sig til vens. 8 kantet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
