Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Normalarbetsdagens betydelse för arbetarnes kroppsliga välfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRIES TAR
Arg ETT SEPT
VAS ra 23
NARE og As
EN
TT Erde rt TO VTA BU JRMN Tr ör Sr AAA I RR 10 ET
Seg < ESR RNE RR ae
FESER AIN SURT Vreta TN ÄR NO ER SINAI
2 kg on F ys
6 NORMALARBETSDAGEN.
3, Normalarbetsdagens betydelse för arbetarnes
kroppsliga välfärd.
Frågan, huru många timmar om dagen en människa
kan arbeta, är ytterst hvarken en fråga för sedeläran
eller för nationalekonomin, utan för fysiologin. "Den är
en matsmältningsfråga’’, skrifver en tysk författare. D.v.s.
allra först, innan det kan vara tal om, att människan
skall förmå utföra något arbete med sina muskler eller
med sin hjärna, måste dessa, det fysiska och intellektuella
arbetets organ, hafva erhållit en lämplig mängd af
lämpliga näringsämnen. Människan måste hafva inmundigat
tillräckligt af hvar och en bland" vår födas viktigaste
hufvudbeståndsdelar (ägghvite-, fett-, stärkelse- och mineral-
ämnen) samt måste hafva gifvit magen och andra inre
organ tillfälle att omsätta dem i de kroppsvätskor och
väfnader, hvilkas utnötande eller förstörande är lika
oupplösligt förknippat med människans arbete som för-
brännandet af stenkol är med lokomotivets rörelse på
skenorna. "Det ligger ej i människans makt att ändra
lagen för den naturliga matsmältningen. Hon kan öfver-
träda den och därigenom göra sig oförmögen till arbete
— eller förstå den och underkasta sig den."
Börjar man arbeta för tidigt efter en måltid (af så-
dan storlek som är nödig, då det t. ex. blott finns tre
på dygnet), så blir matsmältningen störd eller alldeles
hämmad — och den af måltiden kräfda krafttillförseln i
större eller mindre grad förringad. Har emellertid mål-
tiden ej fått fylla sin uppgift att ge mig de krafter, den
kunnat, måste ett af två fall inträffa. Antingen arbetar
jag efteråt mindre, än jag eljes skulle kunnat, eller söker
jag tvinga ur mig den normala arbetsmängden och sliter
därvid ut mig på ett sätt, som — om det härmed an-
tydda lefnadssättet fortfar tillräckligt länge — nödvändigt-
vis måste leda till kroppsligt och andligt förfall samt till
för tidig död.
Läkare och fysiologer hafva på senare tiden mång-
faldiga gånger uttalat sig i denna riktning. 1887 års
Wienkongress för hygien och demografi uttalade i en af
sina resolutioner, att "de vuxna männens hälsa ofta lider
genom en öfvermåttan lång arbetstid likasom genom natt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
