Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Normalarbetsdagens betydelse för arbetarnes kroppsliga välfärd - 4. Normalarbetsdagens betydelse för arbetarnes andliga välfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORMALARBETSDAGENS HYGIENISKA BETYDELSE. id
arbete. Bägge utöfva ett skadligt inflytande på arbeta-
rens moralitet och intelligens." Såsom det maximum af
arbetstid, som ur hälsovårdssynpunkt bör tillåtas, angaf
korgressen 10 å 11 timmar pr dag. På en nyligen hållen
vetenskaplig kongress i Limoges beklagade, ur fysio-
logisk synpunkt, den framstående läkaren och hygienisten
Napias från Paris, att det stode så många svårigheter i
vägen för en lagstadgad åtta timmars arbetsdag; och på
en hälsovårdskongress i Brighton sommaren 1890 betonades
nödvändigheten af, att den allmänna meningen kraftigt
uttalade sig för kortare arbetstider. En åtta timmarsdag
borde ej öfverskridas, då arbetet vore af hög intensitet.
Att civiliserade människolifs fördärfvande och förkor-
tande genom öfverdrifvet lång arbetstid alls icke är något
hjärnspöke utan ett allmänt, tallösa gånger ådagalagt sak-
förhållande skola vi se längre fram i vårt historiska
kapitel.
4, Normalarbetsdagens betydelse för arbetarnes
andliga välfärd.
Hade den civiliserade människan blott kroppsliga
behof att tillfredsställa, kunde kanske intet annat sägas
om en tio timmars arbetsdag än, att (enligt den berömde
tysken Pettenkofer och schweizaren Hägler) den människa,
som arbetar tio timmar om dagen, i allmänhet ovillkor-
ligen behöfver söndagshvila för den fulla fysiologiska jäm-
viktens bibehållande. Ett civiliserat samhälle förutsätter
emellertid tillvaron hos medborgarne af sedliga och in-
tellektuella behof, som pocka på tillfredsställelse.
Om en samhällsmedlem ej har tid eller krafter öfriga
från förvärfsarbetet att ägna åt sina barns upp-
fostran, åt sin egen tidsenliga intellektuella utveckling, åt
ett personligt och själfständigt deltagande i det offentliga
lifvet o. s. v., så är hans existens helt visst ej så civili-
serad, som vi älska skryta med, att "vår" tillvaro nu för
tiden är. Och vi ha ej rätt att slå oss till ro med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
