Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Normalarbetsdagsrörelsens historia - I England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 NORMALARBETSDAGEN.
tionssystemets tendens att fördärfva bäggedera. Englands
politiska utveckling allt sedan medeltiden bar i hög grad
bidragit att förvandla den allra största delen af befolk-
ningen i ett för jorden skilt, uti städerna allt mer sam-
manträngt, egendomslöst proletariat. Härtill kommer, att
de maktägande, då lönarbetarne blifvit sällsynta i följd
af härjande farsoter under trettonhundratalet, hade börjat
lagstifta för att förlänga arbetsdagen och hade fortsatt
därmed ända till början af sjuttonhundratalet. Då de
underbara, värklig stordrift tillstädjande uppfinningarna
af kraft- och arbetsmaskiner gjordes i slutet af förra år-
hundradet, fanns det därför i England redo en ofantlig
klass af medborgare, som ingen annan existenskälla hade
än säljandet af sin arbetskraft och som redan vants vid
långa, regelmässiga dagsvärken.
Tack vare Englands många politiska och naturliga
fördelar blef den nya, storindustriella utvecklingen oer-
hört snabb och storartad — under det dess frånsida, ar-
betareländet, snart började erbjuda en otroligt hemsk
anblick. Kvinnor, halfvuxna individer och barn släpade
i fabrikerna än hela dagen, än hela natten, än både natt
och dag utan åtskillnad. Det var regel, att barn under
tretton år arbetade tolf timmar och mer. Ty värr sak-
nas utrymme att närmare dröja vid hithörande företeel-
ser. Det med den ohyggligaste kroppsliga och andliga
urartning hotade engelska arbetarståndet sökte visserli-
gen göra motstånd, men utan framgång. Kapitalisterna
hade öfverhand — och England vann sitt ännu ej för-
värkade rykte att vara "ett paradis för den rike, en skärs-
eld för den vise och ett helvete för den fattige".
Från 1802 till 1833 grep parlamentet in med fem
olika lagar mot omåttligt långt barnarbete i fabrikerna.
Dessa blefvo dock fullständigt värkningslösa, eftersom
man ej anslagit ett enda öre för öfvervakandet af deras
efterlefnad. Först med fabrikslagen af 1833 för väfnads-
fabrikationen får den modärna industrin en normalarbets-
dag. Individer mellan 18 och 13 år få enligt densamma
ej arbeta längre än 12 timmar dagligen, barn mellan 13
och 9 ej mer än 8 timmar och barn under 9 alls icke.
För alla dessa blef nattarbete förbjudet. Samtliga be-
stämmelser tillstadde dock vissa undantag. Mot denna
lag och dess utvidgning af 1844 gjorde fabrikanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
