Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Normalarbetsdagsrörelsens historia - I England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORMALARBETSDAGSRÖRELSENS HISTORIA. 2
det mest energiska motstånd — så väl på agitationens
väg som på lagöfverträdelsens och lagvrängningens. Ar-
betarne hade emellertid efter 1838 gjort en tio timmars
normalarbetsdag till mål för en storartad rörelse — och
hela den storindustriella utvecklingen dref oemotståndligt
hän mot en allt strängare ordning för fabriksarbetet.
Dessa ytterligt noggranna bestämmelser" — säger socia-
listen Karl Marx i sitt berömda arbete om ’"Kapitalet’’
— "hvilka så militäriskt likformigt reglera arbetets perio-
der och gränser samt hvilostunderna efter klockslaget,
voro ingalunda ett alster af parlamentariska hårklyfve-
rier. De utvecklade sig så småningom ur förhållandena;
de visade sig vara naturlagar för det modärna produk-
tionssättet. Deras formulerande, officiella erkännande och
fastslående af staten voro resultat af långvariga klass-
fäjder.”’
1846—47 infördes efter en oerhört hetsig agitation
frihandeln uti England; samtidigt nådde arbetarnes rö-
relse för tiotimmarslagen sin största styrka — delvis
underblåst af de hämdlystna skyddstullsvännerna. 1847
genomdrefs ytterligare en utvidgning af arbetarskydds-
lagarna — trots nytt och ytterligt häftigt motstånd å
fabrikanternas sida. Det vore svårt att öfverskatta den
andel, som Englands fabriksinspektörer hade i dessa
kultarintressets segrar öfver det kortsynt själfviska fa-
brikantintresset. Många af dessa tjänstemän framstodo
som värkliga folktribuner af oklanderligt mod och hög
moral. Det förekom till och med, att fabriksinspektörerna
med äkta engelsk själfständighet vägrade att lyda vinkar
från regeringen om mildare tillvägagående mot fabrikan-
terna, då dessa senare efter 1848 med förnyad kraft
fortsatte sin kamp mot fabrikslagstiftningen samt med
sina petitioner lyckades bringa en inrikesminister till
vacklande hållning i frågan. 1850 och 1853 blef 1848
års lag om kvinno- och barnarbetetets dagliga längd i
väfnadsindustrierna fullständigad, så att fabrikanternas
länge framgångsrika försök att på hvarjehanda sätt kringgå
lagen nu ändtligen blefvo fruktlösa.
Ehuru lagen alls ej omnämde de manliga ar-
betarne, blef dock äfven deras arbetsdag med
nödvändighet förkortad, eftersom männens värksam-
het i väfnadsfabrikerna var beroende af kvinnornas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
