Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— det är den enkla sanningen, barn, som du får
erfara.»
»Pjåket», fru Sigurdsson, som blygts för sina
lånade rikedomar och aldrig funnit sig väl på den
vacklande höjden — hade nu återfunnit sig sjelf och
sin kraft.
Der stod den goda, veka qvinnan starkare än
någonsin och tröstade sin dotter och lade välsignande
sin hand på hennes lockiga hufvud.
När oviljan från alla håll korsade sina eldar
öfver »bedragaren» Sigurdsson, så låg detta ej så
mycket deri att han var en bedragare, utan att så många
varit enfaldiga och egennyttiga nog att begagna sig
af den vindstöt af lycka, som man trodde honom ha
samlat i sina segel.
Sigurdsson begagnades således som afledare, på
det att ej andra skulle dragas inför opinionens
domstol. —
Han ensam var en bedragare — utan råd och
utan dåd af någon bland de många, som han hulpit
och genom sin skicklighet räddat från förderfvet.
Men det skulle varit en skam att ha att tacka
en efterlyst bedragare för en väntjenst i nödens
stund — och verlden är mycket rädd för att visa
sig tacksam — äfven mot hederligt folk.
Det är en oförklarlig psychologisk egenhet att,
bland alla känslor, tacksamheten är den svåraste att
behålla. Det anses för en skam att tacka någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
