Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid hängmattan. Proverb af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nanna skrattar: »Ni är alltid lika rolig!»
PÅL talar fort och skarpt: »Ja, Gud ske lof för
det, så länge man kan vara rolig! Sedan vill ingen
ha en mera!
Fröken har ännu det der komiska armbandet.
Jag mins, när jag blef presenterad för er och skakade
tass med er, hur det klingade. Och ni kunde inte
låta bli att skratta.»
Nanna skrattar: »Ja, ni tog i som en björn.»
Päl skakar hennes hand: »Så, fröken mins det
också?»
Nanna. »Men hvarifrån kommer ni — som en
uppenbarelse ?»
PÅL. »Jag kommer upp ur sjön, och dit
hoppade jag från min båt, och båten rår bror Sandberg
på Berga om, och jag är bror Sandbergs gäst för tre
dagar, af hvilka en redan är hädanfaren och som jag
stulit från mitt arbete. Är herrskapet nöjdt med
bekännelsen?»
Nanna. »Jag är nöjd.»
PÅL. »Ja, ni vore otacksam eljest, ni har ju ett
litet himmelrike här. Jag ämnade mig just upp till
gården för att buga mig för familjen, då jag fick se
den röda parasollen lysa mellan snåren.»
Gösta. »Det var något för dig!»
Pål. »Naturligtvis! En parasoll har enligt
naturens ordning en ung dam i sin skugga.
Hvar har nådig fröken gjort af sin pappa och
mamma?»
Nanna. »Pappa tar middagsluren i sin hvilstol
— och mamma lutar sig på sin chäslong.»
PÅL. »Och unga fröken kastar sig i sin
hängmatta.»
Nanna. »Och herrarne dricka hennes skål! Var
så god, munken är ledig. Gösta vågade sig inte på
den, när han var ensam.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
