Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vae victis.” Berättelse af Sonja Kovalevsky. Med teckning af Vilhelm Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig, och det bekymrar dig föga, hvad som är sanning,
hvad som är lögn. Du utlofvar en gränslös lycka,
outtömliga njutningar, evig kärlek. I verkligheten
skrattar du sjelf åt allt detta; du vet sjelf mer än väl, att
det endast är sagor och gyckelspel, att det icke fins
någon lycka på jorden, att kärleken är ett tomt ord,
att hvarje ögonblick af njutning köpes med eget eller
andras lidande. Döden är det slutliga målet för
allt lefvande, men vägen till detta mål leder genom
sorg och kval, och ju kraftigare, ju intensivare lifvet
är, desto djupare sorgen, desto bittrare kvalen. Detta
är den eviga, oföränderliga lagen! Kan du väl
upp-häfva den? Kan du häremot skydda de arma dårar,
som förtrösta på dig? Nej, du vet, att du icke kan
det, men du vet också, att om allt, som lefver här pä
jorden, kände och fattade denna lag, skulle de skälfva
af förfäran och, långt ifrån att vilja frambringa nytt
lif, endast sträfva efter ett — att så fort som möjligt
af kasta tillvarons börda. Hur skulle det då gå med
ditt lidelsefulla begär att alstra och skapa? Och
derför, för att tillfredsställa denna omättliga lidelse,
fördöljer du sanningen, tillskrifver du dig en makt,
som du icke eger, och utlofvar du ting, som du icke
kan skänka.»
Våren svarade icke ett ord på vinterns
förebråelser. Hon stirrade envist ner i marken, som om hon
icke hade hört dem. Vintern fortfor:
»Vet du väl, i hvilket tillstånd jag fann denna
skog vid min ankomst? Öfverallt sågos döende
varelser, som vredo sig i plågor, öfverallt hördes klagan
och jemmer. Här flaxade skälfvande en fluga i
spindelns nät, medan spindeln långsamt, droppe för droppe
sög lifskraften ur henne. Der vred sig krampaktigt
en grön trollslända, på hvilken en skalbagge slitit bort
hela bakre delen af kroppen. Jag vill icke ens tala om
alla de oräkneliga lifsfrön, som omkommit, innan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
