Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vae victis.” Berättelse af Sonja Kovalevsky. Med teckning af Vilhelm Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hunnit utveckla sig. De lågo der kringströdda på
marken som ett stumt bevis på din trolöshet.
>;Och hur mycken möda har jag icke haft att
rensa och städa denna skog, dölja all denna
vederstygglighet under det rena, snöhvita bårtäcket, mildra
plågorna och förlika alla dessa dåraktiga varelser med
deras lott! Jag gick icke till väga på samma sätt som
du! Jag är alltför ärlig och alltför stolt för att ljuga
och bedraga. Jag talade icke om sagor för dem, jag
bländade dem icke med omöjliga förhoppningar —
nej, jag sade dem sanningen, den obevekliga sanningen
— död, öfverallt död! Det fins ingen annan räddning,
ingen annan tillflyktsort än döden! Och jag bemödade
mig att försona dem med denna sanning, att göra
öfvergången från lif till död så lätt och plågfri som
möjligt för dem. Jag redde till åt dem ett mjukt
läger, jag vyssjade dem i sömn mild t och smekande, så
som man vyssjar ett sjukt barn. Jag skänkte dem den
enda form af njutning, som är möjlig här på jorden,
och som icke köpes med lidande — jag skänkte dem
sömn och ljufva drömmar!»
Våren teg alltjemt, men vintern råkade i allt större
och större förtrytelse och fortfor att öfverösa sin
mot-stånderska med förebråelser.
»Dig, du grymma, bedrägliga vår», sade hon, »dig
prisar man för din godhet och mildhet, och mig
kallar man hårdhjertad och grym! Men hvem har jag
bedragit, hvem har jag störtat i förderfvet? De som
vända sig till mig finna en trygg tillflyktsort; jag
vaggar dem till ro vid min barm. Vyssjade i sömn af
mig, försjunkna i stilla, ostörda drömmar, som bli allt
töcknigare och formlösare, närma de sig småningom
och omärkligt döden, utan att Sjelfva känna eller veta,
när den ödesdigra öfvergången från vara till
ickevara eger rum. Du jollrar om ett evigt lif! Men vet
du, hvari det består, detta eviga lif? Jag vet det, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
