Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kevadsbönderna vara, samt och synnerligen. Att hali
gjorde sitt förhållande till församlingsborna olidligt på
detta sätt, insåg han nog, men det var ett offer, som
han slutligen ej tvekade att underkasta sig för sina
barns skull.
Hätskheten mot kyrkoherden bland de
förmögnare bönderna hade verkligen stigit till kokpunkten.
Men man hade intet annat att göra än knyta näfven
i byxfickan mot denne tyrann, som hade makt att i
sin egenskap af deras själasörjare brännmärka dem
offentligt för deras hemliga synder och tvinga fram
sedelbundtarna ur deras byrålådor. Det var omöjligt
att komma åt honom på något sätt.
Om man åtminstone kunnat komma på honom
med något tjenstefel, så att man kunnat anmäla honom
hos domkapitlet. Men huru man letade och snokade,
kunde man ej spåra upp en enda anledning till
anmärkning mot honom. Man hoppades i det längsta,
att hans dåliga affärer skulle ha tvingat honom att
låna ur de offentliga kassor han hade om hand; men
vid de extra revisioner, som i det syftet bragtes till
stånd, befans det, att alla papper voro i ordning och
icke ett öre fattades. Han var dem för slug — eller
för ärlig, man visste icke rätt hvilketdera.
Återstod således intet annat sätt att kväsa till
honom än att vädja till den råa styrkan. Tre af
socknens starkaste ungersvenner, söner till ett par af de
hårdast brandskattade bönderna, stälde sig i försåt för
honom i skogen en natt, då han kom hem från en
förrättning. Men han steg ur vagnen, band helt lugnt
hästen vid ett träd och piskade sedan upp alla de tre
hämnarne så grundligt, att de tiggde om nåd och
försköning. Den värste bråkmakaren lyfte han upp på
armarne så lång han var, bar honom till en pöl
bredvid vägen och brynade hans näsa i dyn, som om
han varit en osnygg kattunge; sedan lät han sin stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
