Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knölpåk dansa polska på hans rygg, medan de begge
andra togo till flykten.
Från den dagen tordes ingen förgripa sig på
Prestgårds-Håkan, i synnerhet som han numera alltid
gick beväpnad med sin fruktansvärda käpp, »Pålle»,
som han kallade honom. Det var ingen, som hade
lust att narra Pålle till att skena.
Deremot hände det ibland om vinternätterna, att
hans sängkammarfönster bombarderades med snöbollar,
kastade af osynliga händer. Men det ofoget
upprepades mindre ofta, sedan en högrest och axelbred
hvit gestalt en natt uppenbarade sig i fönstret och
lossade ett gevärsskott salt genom den öppna
lättrutan.
Kyrkan stod merendels nästan tom numera, då
Prestgårds-Håkan predikade. Bönderna vågade sig
icke dit; man kunde aldrig veta hvad man råkade ut
för. De passade på och gingo i kyrkan den söndag
i månaden, då annexförsamlingens komminister
predikade. Eljest utgjordes den lilla åhörareskaran i
Mun-kevads kyrka mest af torparefamiljer och några
fattighjon, som ej hade något att riskera.
Midt under det fiendtligheterna mellan
kyrkoherden och hans församlingsbor rasade som värst — han
hade väl då innehaft Munkevads pastorat i femton
år — fick han en dag ett bref från sin intimaste vän
från skolan och Upsala-tiden, en baren Gyllenraab,
som skref, att han ämnade sig åt dessa trakter af
Småland för att helsa på slägtingar och i förbifarten gerna
ville göra en titt till sin gamle ungdomsvän, om denne
ville hemta honom vid jernvägsstationen. Kyrkoherden
blef så glad som han ej varit på länge under dessa
tryckta tider; han hade alltid hållit innerligt af
Gyllenraab, fastän omständigheterna skilt dem åt. Han
körde sjelf till stationen och hemtade honom på utsatt
dag. Det blef ett gladt återseende; de begge gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
