- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
196

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kamraterna hade så många minnen att lifva upp.
Baronen hade skickat sin familj före till slägtingarne
och ämnade sjelf dröja ett par dagar hos sin vän,
om han tillät. En säng, sur mjölk och fläsk och
potatis var allt hvad han behöfde. Han hade hört talas
om Håkansson i Stockholm i våras af en riksdagsman
derifrån trakten, som berättat en hel massa roliga
historier om huru han lefde röfvarelif med sina
församlingsbor, och efter det bar åt, hade baronen velat fara
och höra efter, huru mycket af detta prat som var sant.

Han fick god tid att sätta sig in i sin väns
förhållanden, ty han trifdes så bra på prestgården, trots
dess brist på bekvämligheter, att han icke kom sig
för att bryta upp på åtta dagar. Han, kyrkoherden
och de begge äldsta sönerna voro nästan hela dagarna
ute med bössorna i skog och mark; baronen var
uppspelt som en utsluppen skolpojke och tycktes
märkvärdigt nog njuta i dubbelt mått af jagtnöjet, då han
visste, att man befann sig på förbjuden mark. Då de
kommo hem, kunde herrarne sitta uppe och tala om
studenthistorier till två, tre om morgnarna, och det
var friska, ungdomliga skrattsalvor som trängde ner
till mor och Gunlög från fars studerkammare.

Då baronen reste, kände han till vännens
affärsställning i de minsta detaljer. Då han satt i vagnen
och skulle till att fara — kyrkoherden var af en
förrättning hindrad att skjutsa honom — sade han:

»Får du för svårt att stångas med dina bönder,
så skrif till mig; för din räkning har jag alltid pengar
disponibla, gamle hederskurre.»

Men antingen Prestgårds-Håkan genom vanans
makt fått srnak för sitt gamla »medel», eller att några
lånetransaktioner icke behöfdes, eller att han drog sig
för att oskära vänskapsförhållandet och grumla dess
kära minnen genom att blanda in affärsprosa deri,
nog af, hur svårt han än hade det, skref han aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free