- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
7

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trollkäring ock kokat trollörter i den. Sedan hon dött,
hade ingen velat begagna kitteln, utan den hade varit
undansatt på vinden. Tösen mindes hur hon legat
och skrämt upp sig med tanken, att
Galgträskkäringens kokkärl låg däruppe bland trasor och sopor.
Då mor funnit på att sälja kopparkitteln till
brukspatronen på Dufnäs, hade de alla varit glada. Det var som
om de haft en arg hund bunden på vinden. Nu
behöfde de ej vara rädda för att han skulle slita sig lös
och börja bitas.

Hon hade varit svaghjärtad af sig som barn och
rädd för allting. Men då hon gått och läst, slog hon
om. Det fanns inte det ting till, som hon fruktade.
När så tösen kom till bruket och blef som mest
hemsjuk, blef kitteln hennes vän. Hon hade inte kunnat
ana det i de gamla tiderna.

Kitteln hade intet riktigt anseende här på bruket
heller. Godt rykte är svårt att återvinna, då det är
förloradt. Han stod i brygghuset, och det värmdes
vatten i den. Tösen var hjälppiga i ladugården och
skulle skölja ren mjölkkärlen. Sålunda kom hon att
handskas med kitteln hvarje dag.

Det dånade i kitteln, då den kokade. Det ringde
i den som i en kyrkklocka. Det var också en stämma
i den, som lät som sång. Det var den tösen lyssnade
efter. Kitteln sjöng för henne fyra ord. Hon hörde
dem alldeles tydligt. De retade henne, men hvarje
dag lyssnade hon efter dem.

Då hon hörde dem, kastade hon på hufvudet.
Det ostyriga småhåret rundt om pannan for ned i
ansiktet, men nässpetsen pekade uppåt än mer
afgjordt än förr. Hon ryckte kitteln af elden och
hällde vattnet i diskbaljan likt en, som inte ville låta
göra narr af sig.

Men nästa dag stod hon åter lyssnande. Först
var det ett doft sorl nere i kitteln. Det steg och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free