Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria Stuart i Gökhult. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig i ryggen och hörde en vacker fruntimmersröst
säga bakom mig:
»Snälla kandidaten, tala nu om för mig, om ni
är nöjd med mig eller inte?»
Det var fröken Högman, hon som spelade
hufvudrollen i mitt stycke. Men jag blef svaret skyldig,
ty direktören hade hakat sig fast i mitt rockuppslag
och fortfor med sin svada. Då repetitionen var slut
och jag lämnade teatern, stod emellertid Tony
Högman och väntade på mig utanför porten för att
aftvinga mig det beröm jag hade i beredskap åt henne.
Medan vi resonerade om hennes uppfattning af rollen,
hade vi satt oss i gång, och vi talade bägge så ifrigt,
att vi ej märkte, hvart vi gingo; först då vi hunnit
öfver till Kastellholmen erinrade jag mig, att jag
egentligen skulle ha gått åt helt annat håll.
Den promenaden gjorde vi sedan om många
gånger. Jag trifdes godt i Tony Högmans sällskap,
hon hade så många intressanta saker att berätta mig
— allt om teaterangelägenheter naturligtvis — och för
mig var allt detta ännu nytt och begärligt. Hon var
betydligt äldre än jag och såg i mig endast
teaterförfattaren, som möjligen kunde skaffa henne goda roller;
det var oss emellan aldrig fråga om vare sig vänskap
eller flirtation. Tack vare hennes skildringar och
upplysningar satte jag mig hastigare in i teaterns
förhållanden än jag annars skulle kunnat, och hon hade i
mig en deltagande lyssnare, då hon kom in på sitt
favoritämne: den stora konstens förfall, tragediens och
det högre skådespelets utträngande af
konversationskomedien och operetten och alla de svårigheter en
tragédienne hade att bekämpa i Stockholm, där man
bara gick på teatern för att skratta.
Ty hon ansåg sig uteslutande skapad till tragisk
skådespelerska. Hon visste med sig, att hon kunde
göra lady Macbeth såsom ingen ännu gjort den rollen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
