Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyssen. Berättelse af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga ljudet ända upp till gården. Annars kunde det
gå månader utan att de sågo ett främmande ansikte.»
Brynolf tolkade hennes berättelse för Villehad och
de skrattade båda åt den enkla lösningen af gåtan.
Då måltiden var slutad, gick Villehad in i
kammaren, där gumman tillredt deras läger. Men Brynolf
gick ut för att ännu en gång se om hästarna.
Solen hade gått ned, och bergens toppar
skimrade skönt i aftonrodnaden. Innan Brynolf ens märkte
det själf hade han gått långt förbi stallet. Veka
tankar flögo genom hans sinne, liksom tysta nattfåglar,
kretsande öfver en stilla vattenyta. Åter hörde han
silfverklockornas klang, denna gång helt nära sig, i
själfva skogsbrynet ofvanför ängen syntes det honom.
Ditåt gick han.
Men liksom klangen förut varit gäckande fjärran,
så var nu .äfven dess närhet gäckande. Han fann en
gångstig i skogsbrynet och följde den. Klockorna
klingade alltjämt ofvanför honom, lika nära, men
gångstigen var alltjämt tom och öde. Plötsligt gjorde den
en stor svängning, och nu hörde han klangen under
sig. Han lämnade stigen, gick rakt fram mellan
träden och stod plötsligt vid randen af en brant
klipp-afsats. Nedanför branten gingo getterna, några steg
från honom stod en ung kvinna och såg på honom
med stora, undrande, men icke skrämda ögon, — ögon
som liknade ett villebråds, hvilket ännu aldrig förföljts
af jägaren eller hundarna.
Alltsedan Brynolf tog korset, hade han icke låtit
sina blickar hvila med välbehag på en ung kvinnas
ansikte. Men nu fängslades de af de stora ögonen.
De voro klara liksom de båda gamlas, men
mycket djupare. Om dessas voro liksom skogssjöns vatten
invid den grunda stränden, så voro hennes liksom
vattnet där det är djupast. Men då han en stund
skådat in i. dem, syntes det honom att de hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
