Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulrich-Theodors trolofning. En 1700-talsbild af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulrich-Theodor sjöng:
Hur fagert skogens fåglar små
Bland kvistar månde kvittra,
Och strängarne en spelman slå
På gyllne kärlekscittra,
De dock ej kunde tolka rätt
Min Phyllis ljufva väsen,
Mer däjelig på hvarje sätt,
An någon ört bland gräsen.
När Phebus bloss i östern står,
När natts förlåt’ bli fällde,
Till Phyllis städs min tanke går
Till Astrilds ljufva välde,
Och när jag kysser rosenmun
Med marmorhvita tänder,
Ej sällare finns i den stund
En man i Amors länder.
Markisinnan Buoncompagni sjöng:
I trän som skugga hvälfven,
I löf i blomsterlunden,
Som för Zephyren skälfven,
Hör Phyllis tro är bunden.
Hon fångad är mer än en trast
Kan i ett giller vara,
Och hennes hjärta sitter fast
Som lo i jägarns snara.
För herde utan klander
I brand har själen hunnit,
Till evig tid Sylvander
Har hennes hjärta funnit.
I lust det slår, i sorg det slår,
För älskarn skall det brista.
Den dag som han från henne går,
Blir säkert hennes sista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
