Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulrich-Theodors trolofning. En 1700-talsbild af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lycksalighet — gick tiden till ända, till dess den af dem
båda så fruktade afskedsstunden kom, då prinsen skulle
rida prinsessan Richissa till mötes vid riksgränsen i
och för förmälningens fullbordan. Afskedet blef, som
man kan tänka, det sensiblaste; väl en fjärdedels stund
låg markisinnan afdånad, stum, utan att annat än med
tårar kunna betyga sin sorg, och förgäfves lofvade
Ulrich-Theodor att snart efter högtidligheterna komma
åter — markisinnan tryckte hans hand så förtvifladt
som för den sista skilsmässan.
Så skedde emellertid förmälningen med den prakt
och ståt, som äro öfliga för en dylik tilldragelse.
Klädd i amazondräkt med juveler i hattplymen, kom
Richissa på en mjällande hvit kröningshäst, en gåfva
af kejsaren, och den regerande hertigen
Ulrcih-Fer-dinand mötte henne själf och förde henne, fast
åldrad och grå och stapplande på benen — han hade
redan vid taffeln välkomnat furstbiskopen af Bayreuth,
som skulle viga de höga två — till sin sons sida.
Ulrich-Theodor hälsade med stor courtoisie och hon
svarade med all finhet och respekt, men sedan redo
de tysta bredvid hvarandra genom äreportarna och
triumfbågarna till domen. Festen räckte en hel vecka,
och fontänerna på torgen runno med vin, och
krö-ningsslantarna regnade, och folket gladde sig i munter
fröjd och i det sälla hoppet att af en så vacker och
from prinsessa få en ättling af Ulricharnes höga hus.
Men på högtidernas sista dag, då den stora karusellen,
som föreställde, hur Amadis kämpade om Oriane med
konungen af Rom, skulle försiggå, och efter fanfarerna
redan härolder kallade riddarne till rännarbanan,
öf-verraskades hela hofvet af, att Ulrich-Theodor efter
ett kort samspråk med Hengstenberg, som i hemlighet
varit afsänd till Mont-Bijou, i sporrstreck lämnade
Dessau.
Men när han på sin häst efter en förtviflad ridt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
