Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Instrumentgräl. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skalden säger: ’Det sköna är svårt!’» och så
mumlade det hemlighetsfullt i pukorna.
»Trrr-ram! — Takt, takt, takt, takt, takt!» sade
trummorna och slogo ett par våldsamma hvirflar.
»Hvad tror ni det kommer an på i musiken? Jo,
takt! takt! — takt! takt! takt! Tror ni kanske, att
harmonierna äro det viktigaste? Misstag! —
Melodierna? — Instrumenteringen? — Misstag! Misstag!
»Musiken är rytm! Musiken är takt! Takt, takt,
takt! Utån takt är musiken ett kaos, ett intetsägande
sammelsurium. Det är chefen, som markerar takten
för er, och vi äro närmast chefen, ty takten är vår
starka sida. Ha, ha! Se upp, och hör, huru vi
kunna dundra! Och så väldigt bra i takt; det känns
riktigt uppfriskande! Trrr-ram! — tram, tram, tram!»
och det rullade genom trummorna.
Plötsligt skrek en hög röst; det var en klarinett.
»Jaså! Jag talar i näsan! — Jaså! Jag skulle
likna ängsknarren. Det är oförskämdt! Jag kan sjunga
lika bra som violoncellerna; jag är numera nästan
oumbärlig, — jag —»
Rösten nedtystades af de andra instrumenten, ty
alla talade i munnen på hvarandra, det ena högre än
det andra, och en hvar ville bevisa, huru mycket bättre
och viktigare och vackrare han var än alla de andra.
Det steg och steg och det blef ett sådant oväsen,
att ett par af de tomma stolarna i salen föllo omkull
och svimmade af förskräckelse.
Men plötsligt öppnades en dörr bakom orkestern,
och en liten herre kom in. Han hade en kort, svart
pinne i handen, och han ställde sig framför en
not-ställare, öppnade en bok med skrifna noter och slog
ett par raska slag med pinnen i notställaren.
Som om något osynligt, mäktigt kommandorop
hade ljudit, tystnade alla de grälande rösterna som
genom ett trollslag, och det blef dödsstilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
