Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En söndagsförmiddag. Skizz och 4 teckningar af Erik Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar han hade oss, tittade både ängsligt och finurligt
under mösskärmen än på mig och än på far sin.
Lasse betraktade sin son strängt forskande.
»Agust, jag vill då för allt i världen inte tro att
du redan kommit så på afvägar...» förmanade han
och såg riktigt bekymrad ut. Agust stirrade stint ut
i rymden och teg. Och det tigandet verkade
vältaligt.
»Visst tusiken ska’ väl pojken ha en kortlek,
annars vore det väl skräp till karl!» högg jag till med,
för jag tyckte synd om Agust och ville gärna afvärja
obehagligheter. »Dra’ fram leken du, så ska vi ta’
oss ett stick. Inte ska’ Lars vara omöjlig nu. Det
är ju hvilodag, vet jag.»
Lasse satt och betraktade sina stöflar, blundade
ett tag, strök så sig hvarftals rundt hakan med sin
bastanta näfve, och när han se’n tittade upp igen,
såg han då inte riktigt glad och vänlig ut, så får ni
tro, att jag ljuger. Agust tog mod till sig och log sitt
allra soligaste leende. Och då han drog händerna ur
byxfickorna, höll han i vänstra labben nå’nting, som
såg ut som en kortlek. Han hade fått en söndags
-lycklig, fullväxt karls later. Och jag kan ge mig den
på, att han kunnat dra’ upp matsnusdosan ur den
andra byxfickan, om han bara hade velat.
»Ruter nia har kommi’ bort, så det är en
spader sjua i stället, men det gör fäll ingenting», sa’
han, »för jag har satt märke på’na», sa’ han.
Hvarken Lasse eller jag tyckte, att det gjorde
nånting, när man bara visste af et på förhand. Och inte
kunde vi heller ge oss till att bråka öfver, att klöfver
kung hade varit blå på baksidan, för det kunde då
gunåsåvisst ingen människa se numera. Si,
kortleken var nog lite’ begagnad, kan ni förstå. Liksom
vi handlat enligt någon sorts tyst öfverenskommelse
— men det gjorde vi inte — reste vi på oss, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
