Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En söndagsförmiddag. Skizz och 4 teckningar af Erik Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skramlade till som värst inne i stugan bland Gretas
kaffekoppar, och slogo oss ner bakom vedboden.
Det var femkort, vi spelade. De första tio
minuterna var det inte så värst lifvadt, men se’n tog det
sig undan för undan. Ettöringarna cirkulerade,
kvickheterna — ni vet så kvicka kortspelare bruka vara —
började blixtra och vi hade riktigt trefligt. Agust var
nästan styfvast att ta’ hem sticken, för han var nog
mest van. Särskildt hade han ett sätt att behändigt
kila in korten mellan pek- och långfingret, då han
»bytte i högen», som imponerade på mig och som
jag än i dag beundrar, då jag tänker på’t. Lasse
spelade lite’ reserveradt — liksom bara för att roa Agust
och mig — innan han blef riktigt varm i kläderna.
Men då började också han pigga till sig, talade om
hur han spelade kort, då han tjänade bonddräng i
världen, och rent af skröt med, hur han en gång en
mixmässmåndag nupit sju riksdaler och ett par spiller
nya skriftbyxor af en riktigt utstuderad kortsate från
Bollnäs. Vi spelade förstås inte hasard, men fjorton
öre spelade jag likvisst bort den söndagen. Agust
låg öfver far sin i vinsten. Och det harmade Lasse.
Inte så mycket för pengarnas skull, men far ska’ väl
ändå vara far, menade han. Och det tyckte jag, han
hade så rätt i. Hade inte pojken haft en så’n
förbaskad tur att få bra kort, vete gud om det inte
gått på tok för honom, för sannerligen spelade inte
fader Lars sina hackor med både förstånd och smak.
Spel efter spel knogade vi igenom och hade så
innerligt trefligt.
Så kom till sist det spelet, som vardt det sista.
Far och son voro lika duktiga; det gällde sista sticket.
Jag var ohjälpligt förlorad och smällde ut min hjärter
fyra fullkomligt lidelsefritt. Agust kom efter mig. Han
höll en stund på sitt kort och slog se*n sin
trumfknekt i backen med en segerstolthet, som gränsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
