Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Klackadoktorns» Klara. En sann skånehistoria från 1880-talet. Af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina första kängor på, och för andra gången ska hon
ha dem, när hon står brud.
— Men du är ju själf skomakare!
— Hvarför skulle en skomakaretös gå i kängor
för det hennes far syr sådana? Då skulle en smedtös
gå och klampa med hästskor!
Och så gick tiden. De små blefvo stora. När
Vilhelm fick en slant, gömde han den i sitt skrin,
bredvid sina »papper», och när han så kom till stan
eller till Kiviks marknad, köpte han Per Thomassons
böcker och alla visor tryckta i år, som han kunde
komma öfver.
Allt detta läste de ihop på
söndagseftermiddagarna, ty de fingo inte besöka dansbanan eller %
leklag. Naturligtvis slöto de sig nära samman: de
bildade ju en egen liten värld för sig. Men de talte
inte om kärlek eller sådant — de hade ju hvarandra.
Det var också det enda de hade. Men det var ju
också allt.
Vilhelm hade lust och anlag för sitt yrke, och de
kängor, Klara hade på sig, när hon läste sig fram,
och som han sytt, voro ett par underverk både till
don och fason. De omtalades i hela församlingen,
och »Klackabotarn» själf var hänryckt.
— Lärpojkens verk prisar mästaren! sa han och
rätade på sig. I dag ska vi ha kaffe, två koppar
hvar, och i går kväll var jag hos bagaren och köpte
bullar — knytet ligger under min sängdyna vid
fotterna, så ingen af er skulle finna det! Vi ska ha
gille! Och tack ska du ha, Ville, för den möda du
gjorde dig med hennes skor! Hon kommer inte att
slita opp dem på dansgolfven — det vet jag. Jag
har uppfostrat henne i herrans förmaning och sagt
henne, att den, som dansar på söndagsnatten, är
dubbelt så hungrig på måndagen som den, som har
sofvit ordentligt. Hon vet det rättas väg, och jag
Nornan 1903. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
