Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Assimilation mellem vokaler i stavelser med ligevægt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
assimilation, tiljævning, lœ’å [[** tone]] av *léa, rœe [[** oe-makron]] (f.), av ræå [[** oe-makron]] (f. pl.), av *rœ’å, [[** tone]]
av *réa [1] (stang). Av sterke verber hører hertil: bårå, dråpå, jå [[** å-makron]]
(give), låkå, låså, ṣårå, stålå, [[** l-]] vågå, [[** g-stroke-bowl]] vår(å) [[** husk WJ]] (være), våvå og av
svage jår(å), [[** husk WJ]] skråvå, spålå (eller spälle), vågå [[** g-stroke-bowl]] (bryde vei med sneplog);
derimod tror jeg helst, at kåtå [[** k-cr.-t.]] (lægge kjød i gryden til kogning)
ikke er noget *keta, men er avledet av ordet „kjød“ i den
oldnorske eller en senere form.
Av hankjønsord med i er der udjæving [[** vel trykkfeil, mgl. -n- **]] i båtå, håtå, måe [[** å-makron]]
(mide, et tømmermandsredskab), råvå, stågå, [[** g-stroke-bowl]] svådå (svie), våtå
(varde), og av verber i kåtå [[** k-cr.-t.]] (kildre), kvåså (hviske), låmå (oplemme),
lånå (lindres), låvå (leve), pråkå (pirke), rågå [[** g-stroke-bowl]] (muligens av raga),
råvå (rive og slide), ṣånå („bisse“), ṣåpå (bestemme, ordne til),
skråkå (bringe i ulave), svågå [[** g-stroke-bowl]] (svaie), våtå (vide). Udjævningen er
ikke udført i lē’e [[** tone? ligner mer apostrof ]] (røre, oldn. liða).
Udjævning av o findes i hankjønsordene båe [[** å-makron]] eller bådå (grund,
båe, i vandet), bågå, [[** g-stroke-bowl]] dråpå, flåtå, [[** l-]] fålå, [[** l-]] kåvå, nȳlå [[** å-makron]] (i Tyd. nȳlådå;
efterslæt), lågå, [[** g-stroke-bowl]] måså, påså, rågå [[** g-stroke-bowl]] (topmål), spårå, tråtå. Desuden
kjender jeg omtrent 25 verber av den slags, hvoriblandt de stærke
kåmå og såvå, og svage verber som måtå (1. gjøre tyggebevægelser
2. lægge penge op ved daddelværdig sparsomhed), mårå (ulme),
ståtå (stamme). Oldn. ð er bevaret i knådå og skådå (besigtige),
men mangler i det uregelmæssig behandlede trœ [[** oe-makron]] (træde) som måske
har sin vokal fra sit præs. trœ. [[** oe-makron]] Desuden mangler udjævningen
ganske i tøl [[** ø-makron l-]] (tåle), ældre (især i præs.) täli. [[** l-]] At turde, pr. tär, [[** ä-makron]]
har ingen infinitiv. — Sammen med disse hører også det
enestående hunkjønsord kånå, dannet av den oldn. nominativ kona.
Av ord på u som har undergåt udjævning, kjendes kun
substantiverne brånå, spånå og īhågå [[** g-stroke-bowl]] (ansvarsfølelse, bekymring) og
verbet månå, gå fremad, av hvilke ord neppe noget kan siges
ubetinget at have u i oldn. Dette er derimod tilfældet med verbet
dūg [[** g-stroke-bowl]] (due), som ligesom flere andre, ikke har nogen form med
udjævning, fordi der er så lidet brug for dets infinitiv.
Usikker er rodvokalen i kråså (kryste) — smlgn. svensk krossa?
— og råmå (lede, opsøge).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
