Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Låt oss nu tänka oss,» fortsatte principalen,
»att ni, tack vare er sparsamhet, kan sätta bo
utan någon skuld att tala om, så har ni ju er
lön och hvad ni eljest kan förtjena på
extraarbete. Och det skulle då vara underligt, om ej
en man med er duglighet skulle kunna få någon
sysselsättning på sina lediga stunder i en
uppåtsträfvande handelsstad som vår.»
Sören tänkte hela förmiddagen på
häradshöfdingens ord; det blef allt mera klart för honom
att han öfverskattade den ekonomiska risken vid
att gifta sig, och det var ju i sjelfva verket sant,
att han hade åtskillig tid öfrig från
kontorsgöromålen.
Han skulle äta middag hos principalen, der
äfven hans fästmö var. På det hela taget möttes
de unga nästan lika ofta hos häradshöfdingens
som i Maries hem. Ty den egendomliga
färdighet fru Möller — Maries mor — hade förvärfvat
sig att gifva alla samtal en religiös riktning, var
icke synnerligen tilldragande för de unga.
Vid bordet talades det om ett litet trefligt
hus, som fru Olsen hade upptäckt; »ett riktigt
fogelbo för ett nygift par», som hon uttryckte sig.
Sören gjorde sig i förbigående underrättad om
priset och tyckte det vara ganska billigt i
förhållande till fruns beskrifning.
Att fru Olsen så gerna ville se detta
äktenskap påskyndadt, berodde för det första derpå
att hon — som antydt är — ville ha något att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
