Och nu började han en vidlyftig förklaring om huruledes den ställning, han hade ordre att besätta, var alldeles utan strategisk betydelse. Hvaremot den manöver, han på egen hand före- tog, bragte fienden i den största förlägenhet och skulle ha fördröjt kåren B:s framryckande flera timmar. Så trött och slö kusin Hans var, måste han ändå beundra de öfverordnades visa beteende mot kaptenen, så vida det öfver hufvud låg någon sanning i onkel Fredriks historia om svärdsorden. Ty om kaptenens sjelfrådiga manöver i stra- tegiskt afseende kanske var ett genidrag, så var det ju i sin ordning att han fick svärdsorden. Men å andra sidan var det ju också klart, att han var oanvändbar i en armé som vår, om han kunde tro, att afsigten med fältöfningarne var att fördröja någon eller bringa någon i förlägen- het. Han borde väl veta, att afsigten mycket snarare var den, att bägge de fiendtliga arméerna med bagage och köksvagnar skulle kunna sam- manträffa på utsatt tid och utsatt ställe, der den stora frukosten serverades. Medan han satt i dessa tankar, afslutade kaptenen fältmanövern. Han var ej på långt när så nöjd med sin åhörare nu som ute på fäst- ningen; det hade kommit någonting tankspridt öfver honom. Klockan blef nio. Men som kusin Hans hade satt sig i sinnet att han skulle hålla ut till half