Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Raumoboama gjorde sig emellertid ingen brådska,
ocb det var ganska naturligt, då de några år förut fått
emottaga löftet, att de till evärdeliga tider skulle tryggas i
besittningsrätten till de af dem för drygt pris inlösta
tomtplatserna. Härom brydde sig konungen ej, utan han
skrif-ver till sin landtfogde Måns Ivarsson den 19 juni 1551 ‘),
att han fått höra, att de oaktadt hans ,allvarliga
befallning och mångfaldiga förmaningar höllo sig fast styfve* *.
De måste upphöra med sitt köpslående i Raumo och
be-gifva sig i vag till Helsingfors. Fogden borde därför
tillsatta en eller två karlar att öfvervaka dem och „mana på
att de packa sig i vag*.
Nu hjälpte det ej längre att tredskas utan hörsamma
ordern. Från Raumo kommo borgarena så pass mangrant,
att denna ort mellan åren 1552 och 1556 låg nästan öde,
och från Ulfsby — där borgarena 1548 varit summa 50
— skref fogden Nils Ingeson: „Har finnas inga skepp sedan
Ulfsby borgare (1552) flyttade sig till Helsingfors* *). Borgå
hade sjunkit ned till Borgk-by, och i den f. d. staden
omtalas 1556 endast krögaren Per Wasth, som med 6 mark
bidrog till fogderäntan i Borgd socken*).
När platsen vid Vanda-ås mynning valdes för
Helsingfors, tycktes man hafva följt en från medeltiden nedärfd
sed. Såsom bevis därför påminna vi om Åbo stads
placering vid Aura-å, Ulfsby vid Kumo-älf och Borgå likaledes
förlagdt till stranden af en å. Alla dessa stader liksom
*) Arvidsson, VIII, s. 87.
*) „ . s. 203. Att staden e] totalt var utblottad på
Invånare framgår däraf, att Gustaf Vasa ännu så sent som den 22 mars
1555 finner sig föranlåten att upprepa sin påminnelse om deras
afflytt-ning. Han yttrar, att änskönt de tredskande för sin olydnad rätteligen
hade bort mista lifvet, kunde de slippa ,med att gifva konungen ett
stycke penningar för deras hals* samt sedan gifva sig i väg.
’) T. Hartman: Borgå stads historia, I, s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
