Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - I. Fader vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människors närvaro a fröjd, i trosmod, i den
yttersta nöden. Men vi höra framförallt, att Jesus
oupphörligen’kände behovet att vara ensam med Fadren.
Han sökte sig ut sent en kväll eller tidigt en morgon
i naturen, helst upp på en kulle. Palestinas forna
invånare, kanaaneerna, offrade på höjderna, en
styggelse för den högre profetiska gudsdyrkan,
som inkom i landet -med Israels barn. Nu blevo
höjderna helgade genom Jesu ensamma bön. Där
kände han sig fri och ensam med sin Gud. Där
kunde han i timtal vara med Honom, tala med
Honom, för att vinna klarhet och kraft.
Nu kommer det som egentligen är förvånande.
Huru föreställa sig Jesu Kristi himmelske Fader,
med vilken han umgicks på det mest
personliga, förtroliga, levande sätt? Här lämna oss
evangelierna utan svar. Har någon av Eder tänkt
härpå? I allt vad Jesus har sagt om Gud finnes
ingen som helst ledning för inbillningen. Ingen
föreställning, ingen aldrig så skisserad linje
tecknas eller anas. Bilderna av Gud Fader äno
hedniska, antibibliska. De,t finns icke i Jesu ord någon
tillstymmelse till konkret föreställning. Gud blir
icke individualiserad. Fyller man sig med Jesu
Gudsumgänge, med Jesu sätt att tala till Gud och
tala om Gud, så blir det mycket vilseledande,
kanske nästan hädiskt att beteckna Gud såsom ett
väsen, ett högsta väsen.. Något sådant har intet
stöd i evangelierna, fastän Gud är den närmaste,
den verkligaste, det verkligaste av allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
